Händerna i luften och jag ropar efter hjälp!
Ni vet när man läser några små rader på en lapp bortglömd i en låda, längst in i gaderoben. I en speciellt utvald ask och man inte vet om det är tårar av glädje eller smärta. Sådär så att hjärtat vill tala om för dig att..
Vakna upp nu och börja våga leva!
Sekunden efter så läggs lappen tillbaka av rädsla över livet.
Jag har länge haft den känslan av att inte alls passa in. Vara hon som sätts på en stol i ett hörn medans de andra skrattar och pratar om sina liv.
Anorexin äter upp mig inifrån och jag vet inte hur eller om jag kommer att bli fri en dag.
Jag vågar inte hoppas längre.. jag är så rädd!
Ni vet den där känslan av att titta ut genom fönstret och mötas av solen en tidig vårmorgon.
Att vilja ta på sig så fort som möjligt för att få andas frihet..men sekunden efter hindras jag av tårarna som får solen att bli till regn. Vill tillbringa dagar med vänner istället för att varje sekund slåss emot en fjantig grönsak, för det borde vara så.
Jag menar grönsaken är ju FJANTIG!
"Du dör inte av att äta och du kommer inte att svälla upp som en fet gris"........ eller?
Idag känner jag mig trött. Halva garderoben på mig snart för det är så kallt. Är det hjärtat som fryser allra, allra mest? Jag vill kunna dansa under solen i sommar.
Säg att det kommer att bli möjligt även om jag vet hur verkligheten är.
Hur den känns.
Förlåt för mina tråkiga tankar som inte bildar någon mening alls.
Försöker våga vara den som jag borde blivit om inte allt blev så fel.
Försöker våga vara den som jag borde blivit om inte allt blev så fel.
Samtidigt så valde jag aldrig anorexin och har aldrig bantat utan slutade helt enkelt att äta då omvärlden trasade sönder mig för brutalt.
Låt barnen få vara barn även som stora.
Förlåt för att jag inte svarat på kommentarer en tid, delvis beror det på att det strulat sig så jag inte kommit in på min egen blogg. Sedan har orken inte alls funnits, men alla era ord betyder så mycket för mig och det är ofta dom som får mig att orka vidare. Funderar på att ha en frågestund så kan jag svara där, även nya tankar ifrån er också såklart.
Vad tror ni om det?
Många kommentarer har jag känt behöver mer stunder för mig att ge svar på.
Jonna
Hej igen!Väg rädslorna mot varandra, vad är läskigast? att fortsätta att gå miste om ditt liv och inte leva fullt ut (och rädslan för att dö i förtid) eller rädslan för att gå upp litet i vikt? hoppas att rädslan för att gå upp i vikt är mindre läskig och att du väljer den vägen. Du kan väl i alla fall prova den vägen? du har inget att förlora, låt dig få en sommar med bra sömn och ork att cykla. Kolla in på Idas blogg (Iminetta.blogg.se) Hon har valt att gå den vägen och satsar helhjärtat fastän hon är rädd, andra har också klarat det, det gör du också! Du förtjänar att orka mer, Kram
Svar:
Lilla hjärtat
2015-03-23, 19:42:38 
Ann Pettersson
Det kommer att bli möjligt <3
Svar:
Lilla hjärtat
2015-03-24, 15:12:53
http://nouw.com/Annorlunda
http://nouw.com/Annorlunda
