•                     
  • ❤ Anorexia
  • ❤ Att kämpa för livet
  • ❤ Kalori-Lureli
  • ❤ När allting känns för svårt att hantera
  • ❤ Våga be om hjälp
  • ❤ Våga tro på en förändring

•                     
  • ❤ Cancer
  • ❤ Du lämnade mig för tidigt
  • ❤ Saknad
  • ❤ Storasyster
  • ❤ Tvillingbror & jag
  • ❤ Vänskap

•                     
  • ❤ Barndom
  • ❤ Incest
  • ❤ Känslor
  • ❤ Livet
  • ❤ Tankar
  • ❤ Trasigt hjärta
  • ❤ Vakna upp i min verklighet
  • ❤ Vilsen i mig själv

•                     
  • ❤ Bilder
  • ❤ Dikt
  • ❤ Musikvideo
  • ❤ Tankestund

Vad skulle hända om du visste?

 

Jag kan inte hålla andan i mer än en minut. Hur mycket jag än försöker att springa åt höger så sliter du hela tiden mig åt fel håll. Det är så många som vill säga precis hur allting ska vara, men det är ändå alltid jag som får dra det sista tysta andetaget. Vad skulle hända om du visste att jag varje sekund slåss mot mina egna känslor, mina egna tankar,för inte kan du veta om de är rätt eller fel.. inte heller är det så säkert

att dina är de enda rätta. Tårarna har bränt sönder mig, gjort hål i hjärtat utan att riktigt orka ta sig ut.

Dränk mig gärna i dina ord.

Det spelar ingen roll längre för jag vet att jag kan lära mig flyga bara du ger mig tid att bevisa det.

Kanske jag faller.

Kanske jag faller så hårt att jag inte tar mig upp igen, men jag har i alla försökt.

Vad skulle hända om du visste att jag längtat efter att försvinna ifrån min egen kropp så mycket att alla krafter gått åt till att överleva.. andas över ytan eller strax under ytan?

 

Idag var jag ute för första gången på en evighet. Satt på biblioteket och spelade schack med min

brors äldsta kille. Ingen lång stund, men jag hann njuta av att möta hans bruna ögon och finurliga leende.

Det är kämpigt, kämpigt till tusen. Jag är blekare än ett spöke och jag har tillbringat all tid på en och samma plats dygnen runt. Inte konstigt att livslusten runnit ifrån mig. Ingen orkar leva så.. ändå är det allt jag klarat av.

Får starka äckelkänslor av att se mig själv. Se min kropp, mina armar, mina händer..

ja inte ens mina händer klarar jag av att se. Har lärt mig att stänga av synen, fokusera på en prick på golvet eller en liten fläck någonstans även om den är påhittad.

Stänger av så jag orkar leva. Avskyr att kännas vid kroppen när jag går, när jag sitter. Drar i tröjan tills hela händerna försvinner. Drar filten över huvudet och allt blir svart.

Spelar det någon roll eftersom allt är redan svart inuti?

 

Mamma var förbi en liten stund igår. Hon satt på en fåtölj och jag på den andra. Tyst. Ingen tv, ingen musik.

Jag orkade inte säga någonting trots att jag ville skrika,

"Ta mig härifrån, ta mig härifrån mamma för jag orkar inte leva längre!"

Ville prata med henne om hur dåligt jag verkligen mår.. få det ur mig så det inte blir för mycket, som nu. Som då.

Till slut fick jag göra allt för att låta bli kasta iväg skorna tvärs genom rummet. Mamma jag behövde dig så mycket i den stunden samtidigt som jag inte klarade av att vara i mig själv. Det är svårt att vara med någon annan när jag vill krypa ur mitt eget skinn. Jag hatar anorexin så mycket, men jag hatar mig själv lika mycket.

Hur ska jag kunna få dig att förstå mamma?

Hur ska jag få dig att förstå och stanna kvar och lyssna utan att dra ner dig själv också?

 

Nu har jag fått en remiss till en MR undersökning i april. Mellan 30-60 minuter ska jag ligga där.

Vad visade då mitt EEG undrar är det många som undrat..

 

"....visade ett avvikande fynd..." Så en MR undersökning skulle sändas på remiss och sedan ett återbesök av läkaren för att diskutera läget, som det stod på brevet jag fick. Jag fick därefter två exakt likadana brev, på samma dag, med tiden för MR undersökningen. Är det så viktigt eller är de så snurriga?

I vissa fall kommer de ge en kontrastinjektion i ett blodkärl i armen. Jag vill få veta varför jag blev medvetslös hos mamma. Minns ingenting. Vet ingenting. Frågar inte mamma om det heller för jag vet att det var hemskt för henne. Vet att hon trodde jag skulle dö. Hon har varit beredd på det under lång, lång tid.

 

Etiketter: Anorexi  Att kämpa för livet  Bilder  Känslor  När allting känns för svårt att hantera  Vakna upp i min verklighet

Kommentera inlägget        9 kommentarer

Åh, jag saknar dig med hjärtat <3
Blev så ledsen när jag läste din kommentar , önskar så så mycket att jag kan göra något för dig. Finns det något, vad som helst, så säg till! <3

Och än en gång, VARFÖR har du inte vård vännen? Du behöver den, du behöver den så så mycket. Snälla du, ta hand om dig själv och våga söka hjälp. Livet handlar om att leva, upptäcka, må bra, äta gott, resa, njuta, arbeta, undgås med mera. INTE endast att överleva en dag i tag eller hur?

Kämpa på vännen!
Jag finns på mejlen så bara släng iväg ett mejl om du vill lätta på hjärtat. Jag finns, det menar jag.

KRAMAR <3

2016-03-01, 19:04:10      http://nouw.com/deniselysgaard

Ja hoppas att allt är okej med dig, fina du!
Tänker på dig! ♥

2016-03-08, 20:18:49      http://carrosungar.vimedbarn.se

Älskade vännen jag blev så rädd när jag såg dig sist. Snälla rara var rädd om dig! Du är den starkaste fightern jag känner och med ditt tunga, svåra bagage är det få som ens skulle överleva en dag. Vännen du vet att du alltid kan ringa och skriva, jag finns alltid för dig. Tro på dig själv och din styrka. Önskar att du och din mamma kunde få en tätare kontakt, nå fram till varandra och prata om allt du bär på. Jag tänker på dig och är ständigt orolig för dig. Du är så svag och vinglig. Det finns bara en av dig!
Jag vet att du gör allt du kan och orkar ingen ska få säga annat, de ser inte din verklighet bakom en skärm. När du orkar kommer jag gärna till dig så vi kan gå en liten runda.
Kramar till världens bästa vän <3

2016-03-12, 14:53:16     

Hej!
Jag tror inte du vet vem jag är, men jag har sett dig ute även om det inte alls är ofta längre och det kan jag förstå speciellt när jag läst din blogg. När jag sett dig svimma och även med cykel trillat omkull många gånger. Snälla var rädd om dig! DU är VÄRDEFULL och det du gått igenom är INTE ditt fel. Jag önskar att du kunde få hjälp. Jag ska tänka på dig dagen då du ska på MR undersökningen.
Om du vill så får du skriva till mig.
Tänker på dig och är orolig över att du svimmar så ofta.
Kramar

2016-03-13, 11:55:56     

Orolig för dig!
kramar <3

2016-03-13, 11:57:51     

Hur mår du?
Ge mig ett livstecken.. :(
OROLIG!
Kramar om dig

2016-03-14, 15:22:21     

Du är den finaste vännen som finns. Du bryr dig alltid om alla andra, men glömmer bort dig själv, eller sätter dig själv långt ner på skalan. Du om någon borde få stå högst upp så att alla kan se den styrka och omtanke du bär på. Du är den som skulle springa och hjälpa alla andra även om du blivit slagen gul och blå. Jag kan alltid lita på dig och vet hur hårt du kämpar för att orka leva, men det är din tur nu Madeleine. Det är din tur att få känna hur det är att leva på riktigt! Hoppas att de kan hitta orsaken till att du blev medvetslös hos din mamma. Lova att du berättar för läkaren om att du svimmar så ofta.
Det är inte alls bra att svimma flera gånger om dagen!!!
Älskar dig allra finaste vän.
KRAMAR!

2016-03-14, 15:35:36     

Lilla vännen hur går det för dig. Orolig för dig <3
((Kramar om dig))

2016-03-18, 14:16:00     

Hej vännen, min adress är exakt densamma som du nämnde i kommentar. Du är helt rätt på det. Ser framemot att få hem ett litet kuvert från dig. <3

Tänker på dig (som alltid) och blir ledsen över att höra hur skör du är. Jag hoppas det löser sig med tekniken för dig snart, saknar dina små mejl och kommentarer.

Kramar, TA HAND OM DIG. Snälla.

2016-03-18, 19:23:33      http://nouw.com/deniselysgaard