Sommarens fräknar blev vitare än snö på ett ögonblick

vore liten.. men inte ens då ville någon måla tillbaka mina fräknar.
Huvudet slog hårt mot skogens grenar, varje sten lämnade spår i huden. En smutsig. äcklig, grå tröja
dolde allt det vidriga....... när det vita gjorde att mina fräknar försvann.
Du har gjort att jag ligger i fåtöljen återigen med hammaredn bredvid mig.
Jag slår och slår, hårdare och hårdare.
Allt för att tränga undan det omöjliga.. ändå kan jag inte sluta slå.
SLÅ PÅ MIG FÖR DET GÖR ONT!
Jag kommer på mig själv med att inte längre kunna gömma mina känslor så bra, gråter som ett litet barn
och jag SLÅR MIG HÅRT MED HAMMAREN.
.................hoppas fortfarande att det ska hjälpa mig.
Jag gråter högre, HÖGRE, HÖGRE,men det spelar ingen roll då jag inte är någonting för någon.
(..varför fick ag inte lära mig redan i skolan att fräknar inte ska målas vita av kladdig smet?)
Jag vill kräkas för jag avskyr allt du tvingar mig att göra medans du stönar och ler.

Elin WWW.nouw.com/eln
Det är dags att du får hjälp och inser hur allvarligt detta är, kämpa
ensekundtusentankar.blogg.se
kram
Karin
Saknar dig fina <3
Ida Jansson
Hur är det?
Mia
Vännen, samla ihop detta till en bok! Din röst är värd att höras, även om du inte vill tro på det själv, men jag har sagt det i mer än 10 års tid och jag kommer att fortsätta att göra det! Att du förminskar dig själv, gör ingen nytta, det har du redan prövat nu x antal år.
Kram Mia
Karin
Snälla skicka mig ett email, jag undrar så hur du mår <3
Svar:
Lilla hjärtat
Karin
Vila i frid vännen min <3
