Och så gick jag bara sönder
Sprack itu..
Tårarna rann nedför mina kinder och jag lät mig själv falla lite.
Brydde mig inte om att ens försöka hålla gråten inuti, lät dem komma fram.
Pratade om allt och ingenting, tappade balansen flera gånger och kände mig så svag.
Skör. Ömtålig. Trasig.
Idag är det en sådan dag då gråten aldrig tar slut..
Rädd för ensamheten, rädd för att bli lämnad ensam, någon gång, en dag.
Vem finns här då?
Rädd för att plötsligt minnas sådant som andra vet, men inte jag.
Livrädd för minnesbilder.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Barndom Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Barndom Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Här är jag
Ligger ihopkrupen i soffan. Ute har naturen blivit grå och tung.
Längtar efter ljus i mörkret, okej att tända ljus, men jag längtar ändå efter värme igen.
Året har bara försvunnit utan att jag har hunnit med. Kämpar på med anorexian, men det är svårt.
Riktigt svårt.
Ensamma tårar.
Julen närmar sig och den kan väl inte bli sämre än förra året?
Siktar in mig på en mysig julafton, vill så gärna!
Mamma är orolig och säger ofta att jag måste äta, rädd jag inte kommer att klara mig.
Själv känner jag mig mest.. förlorad i mig själv. Det är svårt att hitta tillbaka till mig själv, när jag
inte vet åt vilket håll jag ska gå. Någonstans kan jag kanske inse att vikten är på tok för låg, men ändå
får jag inte ihop bilderna med känslorna och denna ständiga trötthet.
