Min själ är borta

förövaren som skulle vara min förebild

tog sig an mitt hjärta på ett grovt sätt

 

ett hjärta som barnet inte lärt sig låsa

 

när tjuven i sitt själviska letande

efter makt och övertag

känslolöst tog för sig

 

gick han lös på barnets innersta inredning

varje grepp kring min kropp

rör sig i mina ådror

 

pulserar av rädsla

andas inte.. andas inte

 

alla oersättliga tankar och känslor

slets sönder och blev äckliga

hjärtat lämnades

 

i ett trasigt och blodigt skick

 

reparationerna är svåra att göra

de har kostat en barndom

och

 

förlorarat

fortsatt liv..

 

springandes ifrån sin egen skugga

rädsla i varje andetag

 

han tog min barndom och i samma sekund

önskade jag att någon kunde

sända mig till änglarna

 

vem hörde ett barn som grät

i tystnad

 

 

För ni kan inte se att hela världen rasar omkring mig.. eller

så är det helt enkelt så att små människor inte syns

när alla andra ansar i sina liv.

Jag vet inte hur många fler motgångar som jag kan ta emot. För vet ni vad?

 

 

Hur ska jag kunna kämpa så mycket som ni förväntar er endast för att visa att jag kämpar och att jag vill?

Hur ska jag kunna visa för er när jag inte har råd att leva som ni?

 

..men ni bryr inte om min verklighet och jo, JAG VILL BARA FÅ MÅ BRA!

 

 

Jag vill skrika sönder min röst. Tiden passerar och med den livet och allting rasar omkring mig. Står ensam och skakar galler av förtvivlan. Sitter här och stirrar tomt framför mig som för att vänta på att orden ska komma fram av sig själva, men hallå Kan du aldrig lära dig att känslor inte alltid syns utanpå!

Försöker ständigt visa med tystnad hur ont det gör. Allting gör ont. Det har varit en lång tid av ständig smärta, saknad, längtan, förtvivlan och så många smällar som skär sönder mig inifrån. Hur många dagar och nätter har jag inte önskat att jag slapp säga orden högt. Hur många gånger har jag inte suttit här ihopkrupen och önskat att du kunde se bortom mitt leende, bortom mina tysta tankar och ändå vetat precis vad som händer inom mig.

 

..men du finns inte här och jag saknar dig mer än ord kan förklara! Du fattas mig! DU FATTAS MIG SÅ!

 

Efter en period av sömn dagar och nätter igenomär jag nu tillbaka till sömnlöshet. Snälla ta mig härifrån. Hjälp mig att växa tillsammans med våren som ligger under snön. HJÄLP MIG!

En lätt knakning i en vägg bryter av tystnaden. Datorn surrar svagt eller om det är ventilationen. Känner mig ensam. Jag är ensam.

 

 

Små bilder kan på ett ögonblick förvandlas till hjärtskärande ångest, oro och minnen jag gör allt för att tränga undan. Finns inte. Syns inte. Så länge jag gömmer mig under min filt så kan ni inte se. Inte förstå.

..men varför kan ni inte stanna kvar och vänta ut mina tårar bakom ögonlocken!

"Önskar att du kunde se det jag ser lilla lilla tindra. Önskar att du kunde se det jag ser!"

 

Hatar anorexiäcklet som förstör allting! Allting!