Under huden är vi alla lika små

Idag har det varit svårt att hålla barnet inom mig på avstånd. Det gör ont att skriva, allt gör ont.
Ledsen över att jag inte kunde rädda henne.
Att jag inte skrek tillräckligt högt eller slog med armarna för att försvara mig. Hon har varit gömd under min hud i ett sätt att försvara sig, försvara mig. Tyst för att inte spricka..
Idag har allting gjort alldeles för ont och allting har kommit mig för nära.
Smärtsamt nära!
Nu önskar jag mig tjugo meter snö att begrava mig under och inga krav att gå ut i höstsolen.
Idag är det svårt att leva som jag vill. Försökte packa på förmiddagen, men det var som att gå rakt in i en vägg.
Det blev för mycket. Allt blev för mycket. Imorgon kommer mamma och hjälper mig för på måndag börjar flytten på allvar. Tre nätter kvar i denna lägenheten.
Tre nätter och jag kan inte andas.

MALIN
Wow, har du ritat denna? SÅ himla himla himla fin! Kram
Svar:
Lilla hjärtat
Denise
Vad mysigt med en liten kommentar från dig finis. Tråkigt att höra att du inte mår bra, jag finns alltid det vet du (även om jag är sämst på att svara på just bloggkommentarer just nu).
Vart har du flyttat? Och hur kommer det sig att du har flyttar? Uppdatera mig här eller på mejl, det gör du som du vill.
Kramar <3
Svar:
Lilla hjärtat
Agnetha
Så fina texter med så mycket smärta och ensamhe bakom ❤
Känner så väl igen mig. Styrkekram
Svar:
Lilla hjärtat
