Så är dagen här som kändes som en evighet till.

Sommaren då den ska vara som ljusast och vackrast. Dagen då små flickor plockar sju sorters blommor och lägger under sin kudde. Dans kring stången och små grodorna som får varenda turist att vända sig dubbelt av skratt och undrar vart de har hamnat någonstans.

Så många förhoppningar och önskningar..

 

Ikväll får jag väl försöka plocka fram ett blommigt örngott (om jag nu har det..), men nu ska jag först titta in till grannen en stund så att både hon och jag kan få lite sällskap. Blir så ledsen över att hon ska behöva ligga där ensam och att det är väldigt stor risk att "familjen" tackar nej när hon får en plats på ett boende. Vi andra kan ingenting göra, mer är att finnas där. Nej, jag blir bara ännu mera ledsen och upprörd när jag tänker på hennes situation och andra saker runt omkring.

Andas.. andas....... a n d a s .... a n d a s ...

 

Resten av dagen blir en fortsatt kamp.. det lämnar jag utanför just nu. Det är kallt.. vem har värmen?

 

Så har hon bytt ägare.. lilla flickan med sin teddyhund