Skogsgläntan

Det finns en glänta

Åh, den där kommentaren gick verkligen rakt in i hjärtat ska du veta. Att jag kan vara en inspiration för dig gör mig lycklig in i själen & du har så rätt - kan jag, så kan du.
Och hur jag vågade, jag slutade tänka. Så gott jag kunde i allafall. Försökte släppa på kontrollen & lita på kroppen & vet du vad? Det gjorde jag helt rätt i.
Mat är inte farligt, mat är näring & energi som vi behöver för att överleva.
Skulle du säga till din bästa vän att sluta äta? Säga att hon är tjock? Behandla dig själv som du skulle behandlat någon i din närhet, det förtjänar du.
Tusen kramar.
Hungerkänslor har du mest troligt inte för att du äter alldeles för dåligt. Du har krympt din magsäck något enormt.
För att svara på din fråga om vem som vill vara hungrig kan jag räcka upp min hand & svara jag. Utan tvivel.
Att äta utan att vara hungrig är ju skittråkigt men att njuta av en god macka när man är hungrig eller en god kladdkaka när man är riktigt sugen är ju underbart.
Kämpa på vännen, jag tror på dig.
Kram
Okej, då missförstod vi varandra lite..
Mina hungerskänslor försvann aldrig helt men de "anpassade" sig efter den mängden mat jag åt. Ju mindre jag åt desto mindre krävdes det för att jag skulle bli mätt & nu, när jag äter normalt igen, då krävs det mer mat för att jag inte ska gå hungrig. Hoppas du förstod.
Förresten, de underlättar en hel del för mig om du svarar på min blogg istället för bara här. Lättare att se då, missar så lätt dessa små svaren :)
Kramar till dig.
