Jag vill möta våren med ett leende tillsammans med dig

När ska kampen ta slut? Jag springer och springer så fort jag kan ifrån mig själv och det är nu som jag inser att jag gjort fel. Jag har lyssnat för mycket på dem som sagt att jag måste glömma och gå vidare, men de har inte vetat allting som tynger min ryggsäck. Det spelar egentligen ingen roll för det är i slutet alltid jag själv som måste leva med mig.. med mig och ingen annan. Jag har tillbringat nästan dygnen runt med att sova.
Orkar helt enkelt inte med alla tankar och känslor.
JAG VILL INTE SPRINGA LÄNGRE BORT ÄN SÅHÄR!
Det räcker med ett litet felstavat ord för att hela min tillvaro ska trilla isär.
Var hittar jag styrkan till att ta mig framåt?
Idag måste jag hålla mig vaken för att hinna med att göra ett födelsedagskort tills imorgon. Måste hålla mig vaken och slåss emot alla demoner som skriker hur tjock och ful jag är. Kommer jag aldrig att våga tro på vad någon annan säger till mig? Kommer jag alltid att slåss emot mig själv och vara den ständiga förloraren?
JAG VILL MÖTA VÅREN MED ETT LEENDE TILLSAMMANS MED DIG!

Nellie
Jag känner igen mig i dina ord. Just tanken på att man enbart slåss med sig själv. Det är en sån otroligt jobbig känsla att bli av med. Jag själv har börjat behandling nu för min anorexi och jag mår så dåligt över att det bara, bara är jag som måste kämpa (med stöd då givetvis) för att få bort de här demonerna. Jag vet inte hur jag ska klara det ärligt talat, men jag antar att motivationen finns där någonstans och nån gång kanske vi känner att livet trots allt är värt att leva!
Jag hejar på dig! Kram <3
Svar:
Lilla hjärtat
