I´m a shell of a girl that I used to know well


Vem gömmer sig bakom alla tårarna?
Varför var det ingen som tog tag i allting redan då för länge sedan?
Jag skulle kunna rada upp frågor efter frågor utan att få ett endaste svar. Hur många gånger har jag inte fått höra att jag måste gå vidare. Gå vidare. Gå vidare? Hur ska jag kunna gå vidare när mitt inre ligger utspritt på golvet för allas beskådan. Ensamt och trasigt. Jag är rädd.. nej, jag är livrädd för att inte orka längre.
Jag försöker att hålla modet uppe. Klistra upp ett leende som inte lever på insidan.
 
Varje kväll tänker jag på allt som jag vill få sagt. Allt jag vill få förklara och allt som jag behöver hjälp med för att ha en chans till att ta mig framåt. Inte rasa baklänges, men jag fastnar ständigt i ångestens klor och glömmer helt och hållet bort precis allting som jag ville ha sagt. Jag vet att jag säkert låter helt vimsig och flummig, men känslorna är inte i kontroll. Jag är inte i kontroll utan   s  p  l  i  t  t  r  a  d
 
Tv:n står på som lite sällskapsljud och jag börjar gråta för någonting som inte är så mycket att gråta över egentligen. Saker påminner mig ofta om allting som jag saknar. Allting som jag önskar vore, men jag sitter fast.
Jag sitter fast och får inte den hjälp som jag behöver. Är jag inte värd besväret?
 
Just nu avskyr jag precis allting med mig själv. Avskyr hur fet och ful jag är, för jag kan inte alls förstå eller tro på att det skulle vara annorlunda. Känslan kan inte vara så fel.
Jag är ledsen över att jag är så deppig, så nere, så grå och tråkig.. jag är ledsen över att jag finns.
Etiketter: Anorexi  Att kämpa för livet  Bilder  Känslor  Vilsen i mig själv
Kommentera inlägget        1 kommentar




Lina

Käääääärlek och ännu mera!
Kramar om såhär på håll och hoppas känslan av en omfamning når dej...på nåt sätt...gråt,
Gråt massor,men oj vad jag önskar att du slapp gråta ensam...
Önskar någon fanns där,som tog emot som satt kvar å lät dej vara liten.
Att du fick gråta med en känsla av att gråten gör det lite lättare,inte som nu...
Önskar att någon fanns där,stabil,trygg å kunde lova dej att "allt blir bra".
Önskar dej oensam.

D finns i mina tankar ,
Å jag kramar om såhär på håll,
Å viskar:det blir bra .

Du är värd hjälp,du är inte besvärlig...
D är viktig å behövs å någon i hjälpvärlden som säkert vet detsamma måste inse sitt ansvar....eller,de behöver bara öppna ögonen ,lyssna så fattar de.
De ska bara GÖRA.

Du behövs å du är betydelsefull
Kramar om å viskar på vägen ut :......det blir bra,du är inte ensam

Kärlek

Svar: Ärligt talat så sitter jag här och ryser över att det finns så fina människor som orkar bry sig så mycket om .lilla obetydliga mig. Jag har inte ork att skriva så mycket som jag skulle vilja just nu, men tusen tack för din fina kommentar och du får verkligen livet att kännas lite lättare! Många KRAMAR <3
Lilla hjärtat

2014-01-20, 11:05:18     



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR
















Senaste inläggen




Etiketter




Arkiv


Sök i bloggen


Designen



RSS 2.0