If I live to be 100 I hope to be 100 minus 1 day. So I never have to live without you
Inte visste jag att dagen skulle ge mig ett leende som växtes fram inifrån mitt hjärta, när jag efter drygt två timmars sömn trillade framstupa emot golvet. Inte visste jag då att jag en kort stund därefter befann mig rum som jag aldrig klarade av att ens titta åt nyligen. Först vågade jag mig på att smaka en ny sorts näringsdryck, två små klunkar för att få ned min medicin. Rädslan att svälla upp var för stark, men jag hann känna att denna är favoriten än så länge. Med tankar om hur dagen skulle komma att bli ändrades då jag för ett ögonblick såg min väns äldsta barnbarn på hennes balkong.
Kände att jag ville gå dit. Vara nära dem en liten stund.. som blev flera timmar. Först när jag kom in genom dörren så var det ingen där, väntade en stund och kom på att de säkert var nere i förrådet. Väntade lite till innan jag gick ned och tittade om det var deras röster som jag hörde, men det var det inte.
Istället blev jag ståendes och pratade med ett par som hade tagit hand om fiket. Blev lite tagen på sängen som det sägs.. när de båda sa nästan samtidigt:
"åh, du var så fin igår på begravningen"
........... "tack.." och visste inte på vilket ben jag skulle stå.
Det blev att vi pratade ganska länge om hur det var och olika känslor. Många roliga minnen spelade jag upp som om jag vore en liten miniteater. Det är så jag är bara, spontan och lever upp, det är så andra säger då och då. När jag inte blir sådär tyst. Sedan kom vi över till hur fruktansvärt illa jag blir behandlad i huset sedan en tid tillbaka nu. Jag berättade hur dåligt de personerna får mig att må och de kunde instämma att detta är absolut inte alls okej. Vilket givetvis kändes skönt. De var så rara emot mig och jag kände att de ärligt tyckte om mig.
Jag vågade tro på deras ord innan jag åter gick upp till vännens lägenhet.
Där satt alla utom svärsonen, som börjat jobba, i soffan och fåtöljerna och åt pizza och sedan bröd med stekt bacon. Konstig blandning, men lite som finns kvar i hennes kyl och frys. Mitt i flyttpackningen.
Jag satte mig på "min kudde" där jag brukade sitta när jag hälsade på Annalisa. Om vi inte låg skavfötters i hennes säng och skojade eller förde lite tyngre samtal tillsammans. Nu står hennes säng alldeles tom. Det blev att vi pratade mycket om olika minnen och även lite helt småtokiga saker ifrån minsta barnbarnet. ja, om du skulle läsa detta någon gång så kommer du alltid att vara liten i mina ögon. På ett positivt sätt. Trots att han nu nästan blivit lika lång som mig, nästan för en bit till är det. Så skönt att få vara där, att på något sätt kunna höra ihop genom Annalisa. Hon var som en extramormor för mig då min riktiga mormor gick bort för åtta år sedan.
Efter flera minnen och titt i bokhyllan och skrattade åt saker som skulle få mig att sitta hela natten åt att förklara för er, så jag låter bli.. Jag frågade om det fanns någonting som jag kunde hjälpa till med. Nej, det tyckte de inte att jag skulle behöva göra. Dottern och äldsta barnbarnet sprang iväg för att dammsuga i förrådet, återkom för att ta med sig dammsugaren ned. Bra tanke skrattade vi när hon trängde sig förbi bland flyttkartonger och jag som sedan satt och packade ned porslin i kartonger. handdukar, förkläden, sorterade hennes kläder i olika högar som sedan lades i kassar. En hel del kassar och kartonger blev det och det alldeles för lilla sömnen, den hade jag glömt bort för länge sedan.
"Jag känner mig som en kanin som blivit uppladdad med för mycket ström!"
Sa jag medans vi skrattade åt hur tokigt det lät. Tjejen sa flera gånger att jag skulle sätta mig ned för inte behövde jag göra mer. Travarna blev allt större, men inte kunde de få stopp på en kanin som irrade hit och dit.
"Vet du om mormor har någon tejp eller liknande som jag kan skriva på?" frågade hon mig och tittade sig omkring länge.
Även om jag sa vart jag trodde att det kunde ligga hittade hon ingen. Jag gick direkt till nedersta lådan i köket och visst låg det en liten rulle med brun papperstejp där.
"Jag har ju liksom bott här länge" ..vi skrattade åt situationen. Jag kände mig hemma.
Att jag sedan inte fått någonting alls i mig förutom de två små klunkarna med näringsdryck på morgonen kände jag ingenting av. Om jag satt mig ned skulle jag säkert somnat, men här är jag. Fortfarande utan sömn och någon hunger har jag inte känt på åratal! Då och då fick yngsta killen en klapp på huvudet, rent spontant. Vi skojade om hur rolig han såg ut i de olika hattarna han provade medans han läste i någon bok. Jag hittade en kasse med gamla fotografier. Så söta och fina!
Jag har känt så mycket glädje idag att jag inte trodde det var sant, Riktig glädje som senare blev till ett rent lyckorus, men mer om det senare kanske. Packningen fortsatte och mycket hann vi med även om jag nog var snabbast. Har jag kommit igång så är det fart, återigen den lilla kaninen på vift. Stundvis blev vi ståendes och skojade om olika saker som hon kunde säga och jag berättade om mina stunder med Annalisa.
Om den där slipsen som åkte fram då och då under hennes finurliga ögon som log och glittrade. Slipsen som egentligen var tungan.. En härlig grimas åt någonting hon tyckte var tokigt, eller som blev tokigt just därför.
Den allra sista tiden fick jag lära känna lite av en ny Annalisa. Som då jag gjort hennes fika en eftermiddag.
Favoriten var alltid ett äpple, skalat och delat i en viss storlek med socker och kanel. in i mikrovågsugnen i två minuter och sedan favorit vaniljglass på det. När hemtjänsten sedan kom så behövde de inte göra någonting direkt utan vi satt i en ring runt hennes säng. Ute öste regnet ned och jag sa att det var synd då det var länge sedan hon varit ute, men att det regnade ute var hennes reaktion:
"Det skiter jag i.."
Vi kiknade av skratt och tappade hakan, ord som hon aldrig skulle sagt tidigare. när vi sa att..
"Du är ju för söt Annalisa" och klappade hennes runda kinder "du har så goa kinder Annalisa"
Hon tittade upp på oss och sa att det kunde hon inte alls förstå..
"Äsch, varför det då, det förstår jag inte hur ni kan tycka!"
"Ja, men du är så söt"
"....jaha.. okej då!" Och vi skrattade ännu mer, medan hon låg och tittade på oss och skakade på huvudet som om vi inte vore riktigt kloka.
Sedan fortsatte vi packa och packa. Stannade då och då till och minde begravningen och hur fint allting var.
De var glada över att jag var med. Det började klockan 12 och är hon var strax innan 16 var jag hemma. Idag var jag inne och hjälpte till, satt och pratade, skrattade och även någon tår i hela fem timmar. Innan jag gick kramades vi och pratade lite till. Jag frågade sedan om han fick någon kram och ja visst, men jag ger dig en till sa vi samtidigt. lite snurrigt kändes allting. Hela dagen idag och igår har varit överfyllda av känslor. Det hade börjat regna ute och blivit mörkt. Jag kände att jag nog behövde gå in till mig. Hälsa till de andra sa jag innan jag traskade ned för att titta om posten kommit.
Nu blev jag överlycklig! Hann inte mer än in genom min dörr innan jag tog fram en kniv för att öppna brevet. I min hand låg ett helt underbart halsband med några ord på. Som den lyckligaste tjejen på jorden sprang jag tillbaka för att visa hur fint det var. Min puls som redan under dagen varit skyhög av känslor hoppade nästan ur kroppen på mig. Hon såg på mig hur rörd jag var och tyckte det var jättefint. Hennes ögon blev rödgråtna,
En stund senare gick jag hem igen och då läste jag brevet, för innan hade jag inte hunnit. Det fick mig att återigen springa tillbaka och visa det IGEN! Ren lycka över att ha så fina vänner, det finns inte ord över hur LYCKLIG jag kände mig.
"Åh, du ser att du måste betyda mycket för andra så strunta i de elaka grannarna".
Kan även säga att nu sken solen ute igen. Vi log och kramades igen.
Jag var tvungen att stanna till för ett ögonblick. Orden snubblade på varandra över alla känslor som kommit fram dessa dagar. Jag sprang tillbaka till mig och att sedan och bara grät. Resten av kvällen har jag inte fått någonting gjort utan mest tänkt på allting som snurrat runt inom mig.
Och här sitter jag fortfarande när klockan visar 02:54 utan någon sömn alls! Hur ska detta sluta?
Stackars er vilket långt inlägg det blev igen, men jag är en liten snurrig kanin med för mycket ström i kroppen.
Aningen yr.. Jag har inte glömt bort någon, utan dagarna har bara varit VÄLDIGT FYLLDA AV KÄNSLOR!
Lycka är något riktigt fint & den känslan ska man verkligen bevara. Du är värd ett lyckligt liv gumman, ge aldrig upp! SV: Tack för att du hoppas och tror åt mig, det värmer verkligen! Kram! <3
Åh vilken härlig text! Och vilken härligt "extrafamilj" du har fått! Låter så fantastiskt när du beskriver din dag! Blir varm i hjärtat!! Kramar<3
Svar:Tack fina <3 Dagen blev riktigt bra och kommer på mig med att sitta och le vid tanken, även om det även känns ledsamt när jag inser att hon inte kommer tillbaka. Kramar om dig <3
Åh, vad härligt skrivet! Kan riktigt känna din lycka på andra sidan dataskärmen. Och som Sessie skrev. Starkt att du gick på begravningen! Jag antar att du ändå är glad såhär efteråt att du tog det beslutet. Ta hand om dig!
Kramar
Svar:Tack så gullig du är! Tänk vad en liten dataskärm kan göra nu :) Sänder över många cyberkramar till dig. Nu efteråt så känns det bra att jag var med, att jag fick den dagen tillsammans med hennes familj och det gick helt enkelt inte att bryta upp då vi hade så mycket att prata och dela med oss av. Det var precis i allra sista minuten som jag gick! Ta hand om dig du med <3 Kram
Vet du hur GLAD jag blev att läsa detta, it made my day <3 <3 <3 Jag har aldrig sett dig le vilket är helt underbart att göra, och JO du är värd all lycka i världen. Du tar stegen i din takt och du fightas, till skillnad från vissa andra i vår omgivning, tror du vet vem jag menar ;) Jag kan inte säga mer än att du ska vara stolt över detta och skriva ned det positiva så att du kan ta fram det när det blir svårt någon gång. Kramar Mia
Svar:Söta dig då.. då har du sett mig le så jag slipper plåga mig alltför ofta med att lägga ut foton på mig själv hihiii.. Så svårt för det! (stor utmaning varje gång...) Ja, en del är det ingen idé att ens försöka skaka om ens. Vet vem. Tack det gör mig varm i hjärtat ska du veta. Kan vara bra att se tillbaka på när det är som svårast. Krama Pipen och ta hand om dig <3
Lilla hjärtat
2014-08-13, 16:39:59
deniiise :)
Åh, vilket underbart inlägg vännen. Jag är så glad att du fick en sådan fin dag & att jag, bara med en liten gåva, kunde bidra till detta gör mig om möjligt ännu gladare. Du är älskad vännen, förstå det.
Bär halsbandet med stolthet & så fort du tvivlar på dig själv eller har en dålig dag, snegla ned på det, tänk på dess mening & le för dig själv. Jag är med dig genom halsbandet, allt kommer bli okej.
Vad är det de elaka grannarna har gjort emot dig? Låter otrevligt att bo i samma hus som dem. Kram
Svar:Sprider en massa lögner och påståenden som de varken har grunder eller bevis på. Allt för att krossa mig tydligen. Att det är otrevligt att bo här är det "minsta" ordet på hur det känns. Som en fånge i mitt eget skal och de hackar igenom! Kram <3
Lilla hjärtat
2014-08-13, 20:06:49
Karin
Äntligen har jag hittat hit igen! Vem är det som har dött? Vad hände? Kramar <3
Svar:Hej :) ..det är min fina granne som jag varit inne hos nästan varje dag under den tiden som jag bott här. Hon somnade troligtvis in på sjukhuset, personalen kom tillbaka efter maten och då hade hon redan somnat in. Ingen vet om hon led, men jag tror inte det. Jag vill inte tro det, men jag saknar henne enormt mycket . Hur har du det? Kramar <3
Lilla hjärtat
2014-08-13, 21:11:02
Karin
Beklagar verkligen! Med mig är det ok. Jag försöker att ta varje dag i taget även om måsten om att börja söka jobb och skaffa eget hem hela tiden viskar i mitt öra. Hur har du det, förutom att du saknar din granne? Kramar <3
Svar:Ibland är att ta en dag i taget det enda som orken räcker till, men så länge det går framåt så är det bra.. trots allt. Hur går det med jobb och lägenhet, kommit någonstans? Hoppas att det löser sig för dig <3 Kämpar med mycket just nu.. skriver till din mejl :) Kramar!
Lilla hjärtat
2014-08-15, 08:41:58
Karin
Den enda bostad jag vill ha är ett slott som är riktigt dyrt. Jag har mailat en massa banker men får bara till svar att jag inte kan ta så höga lån. Jag kan inte söka jobb för jag mår inte jättebra men hade sökt alla jobb i hela världen om jag fått ta lån på slottet. Tack <3 Kramar
Svar:Oj, ett slott :DJag har också tänkt på lån, men det är ingenting jag helst vill. Alla lägenheter här är så dyra och/ eller ligger helt fel så jag inte kan komma någonstans. Vill så gärna flytta! Svårt när man inte har ork att arbeta, jag är ju sjukpensionär.. så roligt (nej!) Kanske kan söka olika fonder? Vad grundar de sina nekande till lån? Finns ingen som kan gå i borgen för dig heller..? Önskar att det kunde lösa sig för dig <3 Kramar
Lilla hjärtat
2014-08-20, 21:55:39
Karin
Slottet kostar 39 miljoner och det högsta dom lånar ut är 6 miljoner. Min pappa säger att jag är en idiot som drömmer om slottet och mamma är livrädd för lån :'( Tack <3 Kramar
Svar:Oj, hjälp! Det var inga små drömmar du har! Själv skulle jag aldrig vilja bo så stort, skulle inte trivas alls. Hellre reser jag ut och ser världen, upptäcker saker och lever livet. Skulle gå vilse i ett slott :) Du får köpa trisslotter istället och då ska jag hålla tummarna på att du tar hem en storvinst! Kram <3
Lilla hjärtat
2014-08-21, 08:35:09
Karin
Ja, billigt är det inte men jag har mailat musikstudior för jag skriver låtar. Jag tänker på slottet hela tiden. En dag kommer jag att bo där eller, det hoppas jag i alla fall :) Tack <3
Svar:Hoppas att du får ett kontrakt snart. Sänd till olika musikstudior så kommer säkert någon att nappa på dina texter :) Då kan du säkert få ditt slott.. eller kanske ett annat slott. Det blir vad du gör det till <3Kram
Lilla hjärtat
2014-08-22, 14:45:03
Karin
Jag blir såå glad att du hoppas åt mig, det värmer verkligen. Min pappa förstörde mig totalt när han sa att jag aldrig skulle kunna bo där men jag ska visa honom! Kram <3
Svar:Du ska stå med rak rygg och visa världen att du kan :)Säg till när kontraktet är påskrivet så jag kan lyssna på texterna på min cd-skiva eller radion!
Du lämnade mig för tidigt 
