..för att tala om att jag finns, men ändå inte..
Känslorna är långt ifrån där de borde.. utspridda över golvet i ett försök att få någon liten ordning. Misslyckas om och om igen. Orkar inte svara på några kommentarer just nu, hoppas att ni kan förstå. Jag har noll kraft. Ska försöka förklara hur det är så gott jag kan.
Ska titta på lägenheten på tisdag igen tillsammans med mamma. Fick veta detta först igår, lite i senaste laget..
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Känner med dig vännen :( vill så gärna att saker ska kännas lättare för dig <3
Hoppas att det kan lösa sig med lägenheten! Håller tummarna!
Många kramar<3
http://envanligovanlignathalie.blogg.se
Vännen har inte du sjukpension? Du måste ju ha mat, man kan gå till kyrkan också och få ut pengar direkt om det är akut. Jag har inte mycket pengar pga. sjukpenning men jag får ju bostadstillägg och det har du ju också rätt till. Kramar
Trist att du är så nedstämd. Men jag har lite otur när jag tänker ibland så jag förstod faktiskt inte riktigt varför du skulle flytta till en annan lägenhet i huset? Blir det bättre då? Och vad är det egentligen dina grannar gör för något? Om du berättar så kan vi bolla lite idéer och kanske komma på en bra strategi för att undvika problem i framtiden.
Som jag skrivit förut så finns det elaka människor överallt, hur man än gör så dyker de upp. Dom har förmodligen problem med både det ena och andra, men det är ju synd att du kommer i skottgluggen. Tricket är att inte ta åt sig, inte ta det personligt.
Först och främst ❤️❤️❤️❤️
Om du, som du antyder, tror att en flytt skulle ge dig frist från grannarna, tycker jag inte du ska tveka att ta den! De verkar äta dig inifrån. Finns där ingen som kan låna dig om bostadsbidraget dröjer? Mat och hygienartiklar kan du vända dig både till kyrkan och olika hjälpsidor (ex Giving people) för hjälp med.
Kram
Åh, ska du flytta? Känner att jag missat alldeles för mycket den senaste veckan när jag varit ute på äventyr.. Ledsen för det. Uppdatering till mig tack! Tänker ju på dig.
Åh, vad du är söt. Inget favoritfik än, bara varit inne i stan någon enstaka gång men som du säger, det dyker nog upp, hihi. Det är ju en himla mysig & fin stad.
Skickat iväg ett mejl med min adress nu, fina hjärtat.
Kram
http://flikkand.blogg.se
Tråkigt att du har det så jobbigt. När man är kraftlös och känner sig vanmäktig är det extra svårt med förändring.
Men vad jag försökte säga, fast kanske formulerade dåligt, är att en del människor är ”små” i sin elakhet och missunnsamhet. Om en person som står dig nära framför kritik ska du givetvis lyssna - och kanske bli ledsen för att du inte förstått eller betett dig på ett mindre bra sätt. Men människor som inte betyder något för dig, dom ska du inte ge makten att påverka dig - det är något som DU bestämmer.
Dumma, oviktiga människor ska inte kunna påverka dig. Visst kan man grubbla över varför de är så elaka, men det är inget du kan lösa och inget du behöver lägga tankekraft på. Och att dom är ute efter just dig är nog tyvärr bara en olycklig händelse, det skulle lika gärna vara någon annan som hamnade i den positionen. Det är det jag menar när jag säger att du inte ska ta det personligt - deras elakhet har förmodligen inte ett dugg med dig att göra (även om det nu blev så att du stod närmast och fått ta skiten).
Om du låter elaka människor påverka dig negativ finns det en risk att du fastnar i en ”offerroll”. Det är tyvärr väldigt lätt att identifiera sig som den som det är mest synd om. Tro mig, jag har ett par sådana i släkten (= jag kan inte bli av med om) som älskar att tycka synd om sig själva och eftersom det är så vansinnigt synd om dom placerar de sig själva i centrum - alla andra måste också tycka synd om dom. Visst, kriser och uppförsbacke har vi alla ibland, men att år efter år gå runt och bara tycka synd om sig själv blir rätt jobbigt för omgivningen.
Det mesta vi har runt om oss i världen kan vi inte förändra. De flesta människor vi har omkring oss kan vi inte heller förändra. Men det vi med säkerhet vet är att vi kan förändra oss själva. Och all förbättring måste alltid börja med att man tar ett steg mot förändring. Och sen ett kliv till, ena foten framför den andra, fortsätt gå…
Jag accepterar till fullo att du inte orkar förklara. Min avsikt var att hjälpa, i den mån jag kan. Jag hoppas verkligen att det hela slutar på ett bra sätt för dig!
Tänker på dig!
http://sessie.se
Stor kram till dig!!
http://siliiins.blogg.se/
