Don´t let your dreams just be dreams

Morgonen andas höst. Krispigt tassar den allt närmare inpå och sommarens sista andetag befinner sig sakta. Inga moln så långt ögat kan nå och nu var det en hel evighet som jag var ute på riktigt. Bara jag och min kamera, i min alldeles egna takt. Ingen stress, ingen press, inga ord om att "kommer du snart".. bara jag och min kamera. Blandat med tankarna såklart, men de blir aningen lättare när de får friska vindar under sina annars så tunga vingar.
Jag vet inte vad jag känner idag. Lite tom.. lite ensam.. lite ledsen, men ändå jag tänker inte låta någon få mig att tappa balansen igen. De ska inte få mig att falla rakt framför deras ögon. Kanske ska ta det där första steget ut igen. Innan regnet kommer tillbaka. Jag vet inte alls vad jag vill idag, mer än bort härifrån.
Jag kämpar på.. försöker hitta ännu mer kraft att slå anorexin i magen med alla krafter.
Jag vet inte vart jag är på väg eller på vilken plats jag kommer att landa.
Allt jag vet är att jag vill kasta mig ut över öppet hav och hoppas att jag lär mig att flyga innan jag landar.
"jag är inte TJOCK och jag kan ANDAS!"

JuliaJ
Rubriken säger allt!! Kämpa för att återfå livet, kämpa för att kunna uppleva allt det du drömmer om. Det vi drömmer om. Och helt rätt, du kan andas, du kan även göra tvärtom vad anorexian vill. Du kan gå emot dina tankar och känslor, det gäller att välja. Vika sig eller stå upp för sig. Jag är HELT HELT HELT säker på att du klarar dig ur detta. Absolut bombsäker. Övertygad!
Svar:
Lilla hjärtat
Maja
Fototerapi är bra terapi. Dock har jag 0 inspiration just nu, önskar verkligen att jag kunde komma på lite vackra motiv eller hitta lite fina platser.
Kram! <3
