Ingen kan lämna sin egen historia
Slutet av förra vecka var grymt svåra så för att komma ifrån lite tog jag min väska och gick ned till mamma för att kanske kunna vila lite. Omöjligt att komma till ro här hemma och även om jag trodde att jag är betydligt mer stilla än vad jag i verkligheten är.. viktig notering av mig själv där.
Så svårt att sitta still och bara göra en sak. Jag tycker om ordning och reda, men då kommer olika pappersblock, pennor, tidningar och annat fram som en trygghet. Konstigt kanske.
Först då kan jag somna till, jag är säkert en underlig filur. Nu har min goa granne kommit hem ifrån sjukhuset så jag har suttit inne hos henne ganska mycket. Var rädd för att gå dit först då jag inte visste om hon ens skulle känna igen mig eller hur hon skulle må.
Med rädslan i halsgropen trippade jag över och hon mår som allra bäst när jag stryker henne över kinderna och talar till henne.. lilla gumman. Vissa stunder var väldigt svåra att se och höra henne, men hon är hemma. Hur länge denna gången återstår att se.
Nog om det.
Jag ska svara på kommentarer så snart jag får lite mer ork.. varje morgon börjar med en växande panikångest och mina tankar vandrar allt som oftast åt fel håll. Försöker att hitta vägar till hjälp, men det är verkligen inte lätt i denna staden!
Tisdag och jag vet inte om jag kommer att gå ned till mamma för att mysa med brorsbarnen ikväll. Några timmar dit och även om jag mest vill sova bort dagen, för att orka så är det att kämpa vidare.
Gråten och förtvivlan växer sig allt större inom mig.
Visa dig inte svag.. gråt inte.. gråt inte..
Efter regn kommer sol. Hela helgen var det regn i luften och frös mest hela tiden, inomhus. Äntligen tittar solen fram igen. Finns väl inte många som inte längtar efter sol och värme. Det är vad jag lever för nu.
Ett hopp om att sommaren blir riktigt solig och varm. Uppåt 30 grader och jag mår som allra bäst. Satsar på att denna sommaren ska bli bättre. Gäller bara att ta mig igenom tiden dit.
(trött på att det fortfarande inte går att blogga "normalt" utan måste använda snabbinlägg, ändra fram och tillbaka och går inte lägga upp flera foton i samma inlägg, varför?)
Bilder När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Hmm, konstigt. Jag har inte hört från någon annan att det ska vara svårt att kommentera på min blogg och när jag själv testat så är det som hos alla andra. Verkar lustigt.
Jo, alltså jag kan se om du svarar i din blogg, men oftast går jag inte in och läser svaren där, så det bästa är om du skriver i min blogg för att jag ska se det.
Vad gullig du är, jag säger det samma till dig. Finns det något jag kan göra så säg till♥
kramar
http://sessie.se
Vad konstigt att det inte funkar att kommentera min blogg för dig.. Låter ju inte alls bra. Hoppas det löser sig snart, förstår att du tappar tålamodet om det gång på gång krånglar till det för.
Jag blir helt till mig av dina ord vännen. Jag tycker, utan några som helst tvivel, att du ska lägga in dig själv. Be dem lägga in dig. Att går runt & leva som du göra kommer ta livet av dig tillslut.
Om du inte klarar dig själv tills du får hjälp föreslår jag att du flyttar in hos någon familjemedlem/kompis som står dig nära. Någon som ser till att du äter, någon som håller dig över ytan.
Jag tänker på dig & finns det något jag kan göra så bara säga till. Önskar så att jag kunde få dig att förstå att du behöver hjälp. Och den hjälpen, den behöver du snabbt.
Kramar
http://flikkand.blogg.se
