Vita prickar på parketten
Det lyser vita prickar på parketten
och fyra våningar ner
har snön ändrat färg
på den regnsvarta asfalten
men jag har glömt bort hur det känns
det söta och fina
någonstans trodde jag faktiskt
att det var enklare än såhär
för jag vet aldrig
hur nära jag får stå kanten
en centimeter eller kanske sju
hur nära är för nära
så det räcker inte
att finnas till i en värld
mitt bland alla andra
du är en sten
och jag är ett glashjärta
så det är konstigt att jag andas än
och det finns miljontals
med osagda bokstäver
bakom det här pannbenet
