En tisdag som alla andra. På väg ned till mamma en stund. Tisdag är tvillingen hos henne och jag känner att jag behövde lite tid med honom, men det blev inte så. När jag kom till henne frågade hon efter en stund om jag ätit någonting idag. Skulle kunnat säga att jag gjort det, men sa som det var. Hon plockade fram lite fryst bladspenat och lade upp på en tallrik och kokade några bitar blomkål, broccoli och morot. Ställde fram ett glas och cyklade sedan iväg ett ärende.

Själv satt jag med tallriken. Tårar..

Jag hörde hennes fotsteg i trappen och dörren öppnades igen. Med henne vid min sida kom frågan,

"..har du inte tagit någonting att dricka?"

 

Jag har lagt märke till att hon noterat detta en tid nu. Jag vet inte varför just nu, men hon har börjat märka vissa saker som jag gärna vill komma undan med. Eller rättare sagt så märker hon troligtvis att det börjar bli allt svårare med allting. Jag vill bara gråta och säga att jag inte orkar längre.

 

Var så trött sedan att jag aldrig blev kvar tills tvillingen kom och jag hade helst velat vara bara med honom. Tvillingen min, jag saknar Dig!