När känslorna fryser fast

 
Mår illa. Måste försöka att få vätska i mig i alla fall.
Nu har jag tappat räkningen på när jag senast fick lite sömn eller ens vila. Sprungit omkring som en liten tok hela dagen sedan jag kom hem efter varit ute på lite ärenden tillsammans med mamma och en vän. Rusade in i duschen knappt en halv timme innan hon kom för att vi skulle åka. Sedan har tiden rusat iväg och jag tillsammans med den. Vi råkade hamna på en lägenhetsvisning dessutom, så jag blev så sugen på att tapetsera om överallt. Vilket jag velat göra länge nu. Det bjöds på fika. Kaffe och bulle, eller festis. Festis dricker jag aldrig och kaffe har jag inte heller vuxit in i (usch). Mamma tyckte jag kunde ta en bulle och innan jag hunnit reagera så gav någon mig en bulle i handen invirad i en servett. Stod ute och jag trodde jag skulle frysa ihjäl.
Bullen, ja den hamnade bit för bit i papperskorgen som stod alldeles för nära intill. Tror faktiskt inte att någon som kände mig märkte det ens, men andras blickar och tissel tassel kunde jag inte undgå.
Nu ska jag tvinga mig till att krypa upp i fåtöljen och vila.
 
Imorgon blir det heldag hos syster yster. Minns ärligt talat inte när jag var hos henne senast, så jag längtar.
Annars har jag alldeles för många tankar och viljor i huvudet, men inte riktigt orken. Det känns som om jag springer fram och tillbaka för att hinna ikapp.
 
Det känns som om vikten har rasat bara under de senaste dagarna. Jag förstår inte alls hur sjukvården fungerar, eller inte alls fungerar. Bryr de sig ens?
 






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR