Lyckan över att ha någon vid sin sida så långt ifrån men ändå så nära är sådant som får mig att orka

 
Jag erkänner, jag är långt ifrån så stark som jag ni kanske tror. Eller så är jag för blind att alltid kunna se oron i era ögon. Kanske jag är för bra på att tränga undan de mesta svåra känslorna, som ett sätt att överleva i uppförsbackar. Jag måste erkänna att det går inte en endaste dag utan att jag bryts itu då jag sitter ensam och inser hur svårt jag har att ta mig vidare.
Det är då som jag är lycklig över att ha så fina och underbara vänner. Som stannar kvar trots att jag ligger där och säger att jag inte längre orkar. Att ni stannar kvar trots allt, att ni orkar när jag inte orkar.
Det finns inte ord som kan förklara nog hur mycket det betyder för mig. Hur mycket ni betyder för lilla mig!






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR