Känslorna som aldrig vill försvinna


Trött, riktigt trött. Tillbringat några timmar med mamma. Hon tittade på tv och jag somnade såklart i fåtöljen. Så allt har varit precis som vanligt och sedan framåt eftermiddagen kom den snabbt krypande. Smärtan i magen!
Legat halvt på golvet, halvt framstupa med värsta magkrampen och det blir aldrig bättre. Läkarna säger att det beror på långvarig svält, men det går ju inte äta eller ens dricka när magen krampar såhär!
Det kommer att bli en lång natt, igen. Jag vet inte om jag ens vågar se framemot en ny dag. Söndagar brukar oftast vara riktiga "ligga i soffan dagar" och trotsa vädret. Jag vet inte hur många gånger som jag tänkt fly landet och aldrig någonsin komma tillbaka igen.
Ursäkta mitt svammel, men jag får ingen ordning på tankarna alls. Det gör för ont att sortera dem helt enkelt.
Mamma var gullig och ringde under kvällen. Pratade om akuten. Läkare, men de gör ändå ingenting. Hur länge har jag inte fått stå på egna ben nu? Utan någon hjälp mer än att de skriver ut recept på mediciner trots noll koll på vad jag har hemma eller inte. De vet att vikten är alldeles för låg (inte har den gått upp direkt och jodå jag själv känner mig alldeles för tjock). De vet att jag mår fruktansvärt dåligt.
 
Jag står på egna vingliga ben och faller precis framför era ögon. Ni blundar och går härifrån.
Jag undrar ibland vem som är fegast?
Etiketter: Anorexi  Att kämpa för livet  Bilder  Vakna upp i min verklighet
Kommentera inlägget        2 kommentarer




Sussie

☀ och värme 💗 som tänker på dig 🌙en god natts sömn allt önskar jag dig..

Svar: Tack gulle dig :)Kramas!
Lilla hjärtat

2013-09-17, 23:25:38     
Johanna

Sv: hm.. Hur gammal är din bror? Det kommer bara bli värre och värre ifall han ine börjar jobba med sin fobi och då kan de verkligen bli ett rent helvete som de blev för mig:/ Kram!

Svar: Det är inte min bror utan hans äldsta son som fyllt 6 år nu i somras. Får han ingen hjälp att komma ur detta som troligtvis utvecklas till en fobi. nu när han ändå är så pass liten.. hur kommer det då att gå? Riktigt orolig för det gå ju inte att undvika. Tänker på hur det kommer att påverka honom när han träffar kompisar i skolan framöver och när de går ut i naturen på fritids. De finns ju överallt och jag har vänner som inte ens klarar av att se vissa djur på tv eller i tidningar utan att få panik och springa därifrån. Jag vill inte att det ska bli ett handikapp! Har nämnt för min bror att de måste ta tag i det nu, men tror inte att de vill se verkligheten som den är och risken för hur det kan bli. Hur jobbar du med din egen fobi nu, på egen hand? Du kan svara via mejl om du vill :) girlbelow@gmail.com Många kramar till söta dig <3
Lilla hjärtat

2013-09-18, 09:08:01      http://johannabrunnberg.spotlife.se



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR
















Senaste inläggen




Etiketter




Arkiv


Sök i bloggen


Designen



RSS 2.0