Jag vill dansa under solen

 
..bara för att den äntligen ler emot mig!
Och jag minns inte när jag kände mig så pigg och glad som idag. Som just nu! Jag vill dansa tills dagen blir natt och sedan fortsätta igen imorgon. Solen skiner på en klarblå himmel och det finns ingenting som skymmer utsikten mellan då och nu. Kan det bli bättre, ja troligtvis, men jag är så nöjd med känslorna som jag har just nu. I stunden. Passat på att cykla en runda och snart ska jag ut igen. Hjälp så nära jag var att vingla omkull flera gånger! Kände mig lite fånig när jag letade efter balansen då någon mötte min blick, tycker inte alls om när det viskas. Idag ska jag inte låta det trycka ned mig. Och varför tycks det så ofta vara okej att kommentera ifall någon anser att "hjälp så mager hon är!" för dels så är jag det INTE och hur skulle det vara ifall jag högt och tydligt kommenterade tillbaka? Nu har jag höjt rösten tillbaka vid i alla fall ett tillfälle och när jag sedan träffade på samma personer så kan jag lova att de vart tysta. Vilken min när jag vände på klacken den gången och sade ifrån (kan jag leva på lite fortfarande).
Visst går det inte alls bra med maten och jag kanske har gått ned ytterligare i vikt, men den där ångesten... nej, idag ska jag inte låta den få syre. Förtränga så mycket som möjligt. Det är soligt idag. Ut i friska höstluften nu på en gång för vem vet hur länge som den varar. Väldigt sällan som jag känner mig så lätt i sinnet så jag ska ta vara på ögonblicket. Sedan ska min lilla fina hermelinkanin Tintin få skutta runt lite extra länge hos mig.
Det blir hon och jag resten av dagen, som vanligt. Hon och jag emot världen.






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR