Ingenting är för alltid och ingenting kommer någonsin att bli som jag innerst inne vill, så länge som ångestens klor inte släpper taget. Just nu slåss jag emot alla demoner som vill dra mig ut i natten och jaga kalorier och ångest. Det spelar ingen roll hur hårt jag virar filten om mig för aldrig kommer det att kännas bättre igen.. så känns det nu. Jag vill springa bort ifrån livet och alltihop, men någonstans vill jag ändå tro att

 

Timmarna kryper sakta, sakta mot morgonen. jag vill få lägga huvudet på kudden och försvinna. Om jag kunde få slippa denna vidriga ångest! ORKAR INTE KRIGA ENSAM LÄNGRE! Musiken dunkar ifrån högtalarna. Försöker dämpa tankarna. Låt mig få finnas lite mer än såhär. Låt mig få andas fritt nu.

Utanför vaknar hösten till liv.