Om du sitter där och känner dig ensammast i hela världen och som om ingen alls förstår.

Om du mest av allt önskar att du kunde få svälta ihjäl, för det kan inte få finnas någon som är så tjock, äcklig och värdelös som just du. Kanske du inte ens vill erkänna för dig själv att du har just de tankarna. De skrämmer kanske för mycket, men du är inte ensam. Jag har inte gått precis i samma skor som du har gjort, men jag vet mycket väl hur det känns när livet skaver.

Jag vet hur det känns när allt man önskar är att få springa ifrån livet och allting känns hopplöst tungt.

Det kommer en morgondag då de där sakerna som idag tycks onåbara, kommer inom räckhåll. Jag vet att det är svårt att tro på. Jag vet att du säkert har tusentals "knäppa tankar" som du tror att andra skulle tycka vara så fel, men jag vet att det inte kan kännas mindre fel just nu eller oftast.

Om du kunde se mina fotspår så kanske du skulle kunna våga lita på att jag förstår hur det känns.

Du är inte ensam.