I was talking to the man in the moon
Igår låg jag med den allra värsta huvudvärken. Tusen knivar hade vridits in i min hjärna och jag trodde att jag skulle dö så ont det gjorde. Mamma kom till min och den där promenaden som var planerad kändes långt ifrån möjlig. Vi åt en lunch tillsammans. På min tallrik låg färsk bladspenat, ett par champinjoner och pärltomater kryddat med örter och vitlök. Låter väl som konstigaste varianten kanske, men dels så har jag svårt att våga någonting annat och dels har jag en knäpp grej att ha vitlök på allt och ingenting. Jo, jag hade lite kokt blomkål också. Det hade jag förträngt! Mamsing hade mat hemifrån..
Bilder Känslor Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Får man fråga hur gammal du är? Och får du ingen hjälp nu?
Men om du blir inlagd ser dom ju till att få upp din vikt till ätstörningsnivå (alltså inte längre anorexia), och SEDAN får du samtals-/psykologhjälp? Fick du inte samtalshjälp efter att du varit inlagd tidigare eller var du inte inlagd tillräckligt länge för att komma upp i målvikt? Eller fick du samtals/psykologhjälp som inte var fungerade? Det går absolut att bli frisk, men du måste ju faktiskt nånstans inom dig VILJA bli frisk och vara beredd att underkasta dig och acceptera att du kommer att behöva gå igenom ångestladdade utmaningar för att bli frisk. Det är ALDRIG för sent att bli frisk!!!!! Men med tanke på att du mår så dåligt redan nu - trots att du sitter i din trygga anorektiska självhatarbubbla - så tycker jag absolut att du borde lägga in dig i "sängläge och rullstol" och kräva av dig själv att gå igenom skärselden för att bli frisk. Förresten, bilden på dig.. jag ser ett mycket vackert ansikte med oerhört fina drag som jag faktiskt är avundsjuk på. Dock för mager vid kinderna. Men det vet du ju redan, eller hur? Kramar i massor
