Du är vacker för den du är
Dagen började med den allra värsta ångesten. Den som trasade sönder all min lilla livslust, att vara mig själv. Jag ville bara få försvinna ifrån allting och aldrig, aldrig komma tillbaka igen. Det finns inte ord för hur ONT det gjorde att leva. Till vilken nytta liksom.. usch det har varit så kämpigt!
Jag klarar inte av att hela tiden sitta och hålla allting inom mig, för att inte oroa de som finns bredvid mig. Så fort jag ens yttrar det allra minsta om hur jag mår innerst inne, rasar hela deras livslust ifrån dem och jag mår ännu sämre. En ond karusell som jag inte kan ta mig ur. Nu orkar jag inte hålla allt inom mig längre, det går inte!
Jag får ingen samtalsterapi på grund av min alldeles för låga vikt. Så nu finner jag tyvärr endast en lösning, att stänga in mig en tid och SKRIKA & GRÅTA mig halvt medvetslös som man brukar säga.
För att sedan försöka hitta lite nya krafter till att stänga in och låsa in känslorna igen.
Nu känns det trots allt, för jag säger trots allt.. lite bättre. Lite nyfödd med ännu mörkare färg i håret och lockar som hänger nedför axlarna. Trivs jättebra och den första färgningen som jag precis börjat vänja mig vid, känns nu alldeles för ljus, trots att jag var så blond tidigare. Nu är det en varmare ton och jag tror att det gör det mesta. Jag passar inte alls i kalla toner (jag brukar säga att jag är född i fel kontinent, älskar sol & sommar).
Kanske har jag ett litet varmt hjärta där inne någonstans?
Nu väntar jag på att mamma ska äta klart sin lunch för att sedan komma till mig en stund. Måste få hem nytt hö till lilla Tintin. Solen tittar fram och även om det är kallt ute så ska det bli skönt att röra på sig. Anorexian som talar till mig, jag vet, men jag orkar inte längre stå emot. om jag ska vara lite extra positiv så har jag ialla fall inte traskat runt sjön på morgonen. Litet pluspoäng till mig där. Det är jag väl värd?
Och glöm aldrig bort att just Du är Vacker precis som du är!
(att det ska vara så svårt att våga tro på sig själv)
nervosa
Du är fin! Jag har precis som dig en ätstörning och blivit utsatt för sexuella övergrepp..
Svar:
Lilla hjärtat
2013-11-05, 23:01:31 
http://nervosa.devote.se
http://nervosa.devote.se
anonym
Jag känner så igen mig i din beskrivning hur du har det, hur fruktansvärt dåligt du mår. du håller ju på att dö men jag tror inte att du egentligen vill lämna livet. jag sökte hjälp (som jag gjort så många gånger) och jag bestämde mig en gång för alla. det jag vill säga är att det faktiskt går att bli frisk men då måste man gå upp i vikt. Du är verkligen värd att få må bra. All styrka till dig!
Svar:
Lilla hjärtat
2013-11-06, 12:12:48
