Du tror kanske att du är obetydlig.

En obetydlig liten prick som endast placerats på jorden att irritera.

En jobbig skit som man får utstå, all smärta gör en bräcklig. Att tonårsarmar skärs blodiga, att kroppar svälts till dom nästan blir genomskinliga är inte mänskligt. Det fungerar inte så.

Ett rop på hjälp i all sin tystnad, men ingen vågar se.

 

Det är inte hennes fel att hon svälter sig tunn, eller att såren blir allt djupare. Det är inte ditt fel att du bara vill lägga dig ned och dö. Skrika som ett besinningslöst barn när orden inte räcker till.

Jag önskar att någon kunde stanna till och fråga hur det står till.. eller bara sitta tätt intill, tyst. Att slippa vara ensam kan vara värt så mycket mer än tusen ord. Så länge det inte är ett falskt leende du ger henne.

 

Hon har säkert kämpat så mycket mer än du någonsin kan förstå och det är ingenting som jag kan begära.

Om du inte har gått i hennes skor, eller i mina. Om du kunde ge lite, lite utav din tid till henne.

Låta hon få känna lite tvåsamhet i sin ensamhet.

 

Om du tror att du är obetydlig. Osynlig. Släpp fram gråten. Ställ dig på ett bord och skrik kom och krama mig!

Det spelar ingen roll om du är fem år eller trettiofem, för visst är det inte särskilt modigt att gå förbi dem som ligger ensamma och gråter. Döm inte henne i tron att hon inte kämpar innan du vet hennes innersta hemligheter.

 

Och om du fortfarande känner dig lika obetydlig.

klipp inte av din livstråd. Låt den bara tvinnas lite till. Bli starkare. Så att den inte slits av när det blir för tungt.

Bränn inte fast din sorg. Alldeles för många mår dåligt. Svälter sig lövtunna. Blir sexuellt utnyttjade och planerar nästa självmordsförsök, men det är inte deras fel.

Det är inte vårat fel!

 

Låna din vän en ficklampa. Hjälp henne att hitta tillbaka till livet, för hon klarar det inte ensam. Trots att så många anser att ensam är stark. Du måste visa att du finns kvar oavsett hur många gånger hon vänder ryggen till. Det beror på RÄDSLA.

Hon behöver dig.

 

Och hur många tårar du än faller så finns ljuset någonstans.

Kanske når solen fram till din kind redan imorgon. Så ge inte upp om du känner dig obetydlig eller ensam.

Vi är två.