People say nothing is impossible, but I do nothing every day
Om jag nu ska falla så låt mig göra det nu, för jag orkar inte vänta mer på raset.
Smyger runt mina egna känslor bara så att jag ska klara ta mig igenom dagarna. Ha kraft till att kämpa emot
någonting som just nu känns helt omöjligt. Och jag vill be om ursäkt för att jag finns.. utanför era staket.
Jag känner mig utanför. Som att stå med näsan tryckt emot ett vackert skyltfönster. Längta efter det som finns
där. Onåbart. Längtan utan gränser.
Om jag nu ska falla så låt mig falla riktigt, riktigt hårt. Nu! Det är nu som jag är lite förberedd, men inte så länge
till. Jag vet att jag ständigt vacklar. Tvekar över vad jag kan och inte kan.
Vet inte hur hon har ork att finnas här ibland. Älskade mamma. Satt hos mig en stund tidigare. Bara satt.
Hade med sig ett limstift så jag försökte att rädda pysslet ifrån igår. Jag vet inte hur hon orkar med att sitta
hos mig när jag mår såhär dåligt. Lyfte på luren och skulle säga godnatt, men tror att hon kanske somnat.
Ville säga förlåt.. för att jag finns. Kanske inte med de orden, men ändå. Det skulle vara så mycket lättare för
alla om jag inte fanns.
Jag vill bara få må bra!!!
Och om jag faller riktigt, riktigt hårt nu, spelar det inte någon roll. Det kan inte göra ondare än det här.
Imorgon vill jag vakna med nya ögon. Det gäller att kunna somna först. Denna kamp.
Jag vill ringa till en vän och säga "hej vet du om att jag saknar dig så"
Jag vill hitta tillbaka till mig själv och le åt det jag ser. Inte springa åt det andra hållet.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
Caroline
Du skriver verkligen otroligt vackert!
Svar:
Lilla hjärtat
2013-03-20, 22:39:06
http://carolineelizabeth.blogg.se
http://carolineelizabeth.blogg.se
