Lika rädd som mig eller vill du



Bleknar du fortfarande en smula
när du ser ärren av ångest på mina armar
tyder du dem som runskrift över blodiga strider
som vunnits eller ser du dem som
ett tecken på att jag lever
trots allt
 
skulle du ta bussen hit om jag bad
dig röra vid mitt hår ett slag och
skulle du gå tvärs genom stan i snöstorm om du anade
att jag låg med gråten mitt emellan två kuddar
av förtvivlan
 
stannar du hos mig tills natten blivit dag
på armlängds avstånd för trygghetens skull
hålla demonerna borta och vagga mig sakta
sakta fram och tillbaka
i ditt knä
 
är du redo att kliva över liken
som ligger travade i garderoben
kan du lära dig att tyda tecknen på skrik
som ligger dolda bakom mina
tysta ord
 
ger du mig ett pärlband för att jag ska
klara mig levande ur anorexins monster
smyga sakta efter för säkerhets skull
ifall jag snubblar eller
faller isär
 
dyker du ända till havets botten
för att leta upp de vackraste snäckorna
lägga dem i en skål så att jag ser
hur vackert livet verkligen
ser ut
 
stryker du mig längs kinden
liksom för att påminna mig om att
jag är mjuk och sårbar
att med dig vid min sida kan jag
vara trygg
 
lär du mig nya ord när jag upprepar samma gamla
när jag upprepar samma
när jag upprepar samma
när jag är fast i samma mönster
jag nyss lärde mig väva
 
stannar du hos mig tills jag lärt mig
att flyga i det fria
 






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR