I Hate When My Eyes Get Red And Everybody Knows I´ve Cried

 
Tisdag morgon och vad gör man med den?
Jag vill ockå ha ett jobb, studier, vänner, plugg, fester, familjeliv, fria tankar och luft under vingarna-
Jag skulle byta ut alla mina lediga förmiddagar, lediga eftermiddagar, lediga kvällar och lediga helger.
Ja, mina lediga nätter också, för ärligt talat hur många skulle vilja byta ut all sin lediga tid med mig som har
fullt utav sönderstressade timmar med anorexiaångest och övergreppsflaschbacks!
Även om jag inte gör någonting "speciellt" på mina lediga evighetslånga timmar. Så är de fyllda av ångest
över att inte orka ha ett liv som andras.
 
Solen tittar fram på frostigt gräs. Hoppas, hoppas att det inte kommer mer snö nu.
Fingrarna värker. Det känns som en konstant köldskada och när skinnet spricker och såren inte vill läka, bara
för att kroppen lider av näringsbrist. Näringsbrist på grund av den dumma Anorexin som skriker åt mig att;
-Neeeeeeeej! Du kan inte äta ens en clementin för ser du inte hur äckligt tjock du är!
 
Är det inbillning att jag känner mig båda tjockare... och lite smalare idag? Helt omöjligt och hur ska jag
veta vad som är sant och vad som är fel? Mamma ska kanske komma förbi innan tvillingen min kommer
till henne. Det är trots allt tisdag.
För mig ser alla dagar likadana ut. Jag skulle vilja vara precis som ni. Eller ett par nyanser åt det hållet.
 
Det känns så svart hos mig så snälla tala om hur du gör för att leva!
Orkade inte sitta vid datan igår, bara liiite. Lite. Nu ska jag försöka komma ihåg att skriva en liten lista,
över sådant som jag ska försöka komma ihåg. Så dumt det låter..



thespotlessmind

Hej! Jag hittade hit från Julias blogg. Vet inte vad jag ska skriva för att få dig att må bättre och det kan jag nog inte heller eftersom jag inte känner dig...men du ska veta att jag tänker på dig och känner med dig i alla fall på något vis. Och tycker du är modig som vågar skriva hur du verkligen känner. Jag vill också vara som alla andra...
KRAM

Svar: tack! Jag har precis varit inne och läst hos dig.. så jag kände igen dig direkt nu :)
Jag tycker inte själv att jag är modig, men jag kämpar på så gott jag nu kan Visst är det många gånger svårt, för det allra mesta väldigt svårt. Det brukar kännas lite bättre när jag fått skriva av mig lite.
Ta hand om dig!
Kram
Lilla hjärtat

2013-03-13, 11:17:21      http://www.thespotlessmind.blogg.se



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR