Existens
En stjärna klär av
sig på himlen
molnen förföljer solen
och lägger sig över den
och vattnet under st. eriksbron
sväljer mig snart
återigen är jag på väg hem
och jag märker att det
finns varken tid
eller plats för någonting
mina tårar betraktas
som tavlor på
väggen
alla vet att de är
skapade men
ingen
frågar varför
jag vet inte längre om jag
lever eller bara
existerar
Etiketter:
