Är du rädd för mörkret?
bleknar du fortfarande en smula
när du ser de förbleknade tecknen på galenskap
tyder du dem som runskrift över blodiga slag som stått och vunnits
istället för ett requiem över en gränskokerska som fötts och förlorats
håller du i minnet att det är en vana som förtvinat
men inte säkert har försvunnit
skulle du ta bussen hit för att jag bad
dig röra vid mitt hår ett slag skulle du
gå tvärs igenom stan mitt i snöstorm om du visste
trodde, misstänkte att det eventuellt kunde finnas en möjlighet att jag
låg med kinden tätt mot mina lakan
och kniven i högerhanden
stannar du här resten av natten
på armlängds avstånd för att inte kväva men
med handflatan vilande mellan mina skulderblad
liksom för att sluta cirkeln
vakar du när jag skakar
är du redo att kliva över liken
som ligger travade i garderoben kan du
lära dig att tyda skriken
som vilar som en förbannelse mellan orden
ger du mig ett pärlhalsband för att jag ska
klara mig levande ur labyrinten
och smyger sedan tillbaka för säkerhets skull
ifall jag snubblar ifall jag slinter
dyker du ända ner till botten
när jag givit mig till havet
för att skorna skaver
så förfärligt
vågar du koppla in mig mot din navel
även om jag kippar efter luft
tills lungorna svider av kolmonoxid och svavel
är du rädd för mörkret inuti mig
men trotsar det ändå
har du insett att jag skrattar för att du är bredvid mig
och kanske gråter när du går
har du lärt dig lämna mig trots allt
för att jag sagt till dig
"alla måste lära sig falla
det är bara att blåsa och sätta plåster på
i synnerhet när det inte finns några sår
stryker du mig över håret när jag går på knä av allt det svåra
liksom för att påminna mig om att jag är mjuk
och tunnelbanetåg är hårda
om jag går till motorvägen
är du redan där
för att du sett för att du märkt
att jag inte riktigt lyssnar när du talar
om det märkvärdiga i att vara
om jag tittar ned ett ögonblick för länge
om jag fastnat i fosterställnig i sängen
om jag går rakt mot stupet utan att stanna utan att svänga
lär du mig nya ord när jag uprepar mina gamla
när jag upprepar samma
när jag upprepar samma
när jag repar upp samma mönster
som jag nyss lärde mig väva
när jag jublar låter du mig sväva?
är du smärtsamt medveten om att det finns en risk att jag försvinner
men stannar hos mig ändå för att det finns en chans
en chans att du vinner
Etiketter:
