Ångestskrik

Höga toner pressas ut i maxvolym ifrån mina högtalare
ett misslyckat försök till att tysta alla tankar
alla minnen pressas mot mina ögonlock
hur hårt jag än försöker knipa ihop ögonen
så ser jag ändå allt, som om det hände just nu
jag sträcker mina armar mot den svarta himlen
och skriker efter en räddning
som aldrig funnits
er värld snurrar under mina fötter
era ord fläker upp nya blödande sår
alla intryck är som pistolskott mot min tinning
jag sitter och vaggar mig själv till inre frid
jag försöker hitta tryggheten
försöker hitta tryggheten
för att snart inse att
den aldrig existerat
likaså min existens
som inte är välkommen i den här världen
när jag försöker förklara
vad ska jag göra, vad ska jag göra, vad ska jag göra
blir till ett mantra som aldrig slutar upprepas
samtidigt som jag blundar och snurrar runt, runt
det finns inte längre någonstans att gömma mig
för inte ens min egen värld får jag behålla
för er
jag skruvar upp volymen ännu mer
och försöker hitta modet
till att lämna den här världen för alltid
skriker efter en räddning som aldrig funnits

