Himlen och jag


Snö.. snö.. snö.. Hela dagen har snön svävat omkring likt fjäderlätta vita vingar. Vita som snö.
Tittat ut och mest legat med denna ständiga huvudvärk. Trött på att inte orka med någonting, eller
som nu då jag helt har tappat lusten till allting.
Borde det inte vara min tur att andas snart?
Jag menar inte flåsa-panik-skrika-tårar-andas utan leva-livet-andas.

Mamma tittade förbi en liten stund innan hon skulle hem och äta. Skönt med lite sällskap, även om 
jag satt under min filt och blundade. Denna värk! Tintin hoppas omkring som en liten tok när hon fått
en liten bit morot. Som om den innehöll rena mirakelpiller med livshopp som biverkningar.
Imorgon ska hon få komma ut en extra lång stund. Skutta lite här och där. 
Det kan vara lite svårt att hitta henne ibland, hon är ju svart..

Hm.. kommer på mig själv med att leta efter någonting annat än alla jobbiga känslor inom mig.
De finns där hela tiden och allt jag vill är att de försvinner. Kramar om dem samtidigt som jag
sparkar det allra hårdaste med stålhätta på skorna. Försvinn! Jag orkar inte längre!
Väntar på att få en tid ifrån min läkare. Hon skulle höra om de hade någon som jag kan gå och 
prata med. En psykolog får jag inte eftersom jag har en "farligt avmagrad vikt", hur konstigt
låter inte de orden. Drömmer om att få skära bort allt äckelfett på kroppen.
Det är inte så lätt att springa ifrån mina egna känslor.

När mamma ringer och frågar, eller när hon tittar på mig då hon kommer förbi.. frågar
-Har du ätit någonting idag? Är ju så orolig för dig.
-Mamma, jag vill inte göra dig orolig!

Jag vill skrika ut min ångest om hur mycket jag avskyr mig själv!
Springa runt köksbordet för att bränna kalorier som jag inte ens vill stoppa i mig ifrån början.
Försvinna lite till. Lite mer. Sedan.. sedan blir det kanske bra?

I sommar vill jag dansa under himlen.
I den stunden finns bara himlen och jag.
Himlen och jag.






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR