Åh, tack!
Tröttheten ligger fortfarande kvar så jag måste försöka vila idag.
Mamma kom förbi så jag kom ut lite i solen och snön som knastrade under skorna.
Måste erkänna att det är tungt nu, riktigt tungt.. men det blir väl bättre snart. Över ett år nu som
jag har varit långt nere i ett ångest och deprissionshål, utan en liten stunds frisk luft.
Visst är jag van vid att må dåligt, men det brukar komma stunder som känns "lite lättare" emellan.
Inte som nu. Hur länge orkar jag?
Väntar på att min läkare ska höra av sig. Det var länge sedan jag ringde henne nu, hon lovade..
Vill ge er fina läsare och vänner en kram!
Sedan blev jag så glad över att få en natthälsning med texten
"Jag tänker mycket på dig med!!" bip i mobilen.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Känslor När allting känns för svårt att hantera Vilsen i mig själv Vänskap
Att kämpa för livet Känslor När allting känns för svårt att hantera Vilsen i mig själv Vänskap
