Vi hittar inget bra sätt
Jag behöver inte lämna någonting
bakom mig
för allting följer med fast som spår
jag har suttit ensam på tåg
längtat hem
längtat bort
saknat något
ångrat mig
och det är alltid när jag bestämt mig
som jag vet att det
är försent
efter färden på rälsen
spricker himlen eller kanske jag
gråt är inte ovanligt
men det är mer vanligt att jag
faller tillbaka
in i dimman
bort från omvärlden
bort från trafiken och tågen och livet som avtar
städer känner mig
de vet att det är då jag känns levande
något att ta på
alltså känna inte missbedöma
mina andetag kanske sätter spår
på dina fönster
runt mig och inom mig
men de försvinner med tiden
liksom allt annat som avtar
och jag
det som blir kvar av mig
bara säckar ihop
av inga krafter kvar
