Fryser.

Jag är trött på tårarna inuti. Trött på att sätta på ett leende och hålla tyst om hur jag mår, hur jag egentligen mår. Jag vet inte vem jag ska kunna prata med, bara ventilera lite ibland. Prata med någon som inte går sönder av mer oro än som redan finns där hela tiden. Få orden längre bort än på papper som sedan göms långt bort även ifrån mig själv. Solen skiner så tvätta bort gråten. Klistra på ett leende och gå ut.

Hinner cykla runt en stund. Fly.. ja kanske det, men jag är trött på att låtsas.

Jag vet att jag har varit tyst här länge nu, men jag känner mig fruktansvärt   t r a s i g