Under ytan blev vi små
Det var du och jag
sommar
och havet lekte
med dig
med mig
och gav oss blå läppar
jag såg det så tydligt
och det skrämde mig inte alls
när din blick
och min blick
föddes i varandras
och blev två barns
trevande försök
att flyta med vågorna
iväg
och långt
bort
under ytan blev vi små
och jag minns
vi var vackra
i varandras blickar
och det spelade ingen roll
att försent
var för längesedan
och nu
bara fanns inuti
för jag minns
vi var vackrast
i varandras blickar
