Little Girl's Heart -

Om att försöka säga orden emellan raderna

07 April
kl. 01.11

Jag fick inte vara liten som barn, så kanske jag försöker ta igen det nu?

Om jag kastar tallriken i väggen tills porslinet krossas. Krossar glas i golvet och struntar att det sticker hål i min hud. Om jag river itu min mjukaste favorittröja rakt framför dina ögon och blottar mitt sårade hjärta. Helt öppet. Om jag står där och skriker ut all ångest tills rösten skär sig i dina öron. Skulle du då hålla dina händer för öronen, eller skulle du hålla dem för min mun. Kväva skriken eller mina ord? Om jag försökte att blotta hela min själ för dig, stannar du kvar då eller går du igen?

Jag har så många tankar jag inte vet vart jag ska lägga dem. I högen till vänster eller högen till höger. Framför skräppåsen eller rakt i den. Minns du när jag släppte taget på styret och lät vinden föra mig fram eller rakt i diket.

När jag försökte visa dig min verklighet bakom din fantasi. Minns du hur vi gungade högre än högst och sjöng om vita hästar med silverskor och bruna med guldskor. När vi fick en femma för glada leenden i utklädnader i blått och vitt. Jag fick aldrig vara liten som barn. Jag fick aldrig vara barn som liten. Inte på det sätt som det borde vara. Jag skulle vilja berätta för dig hur jag som en liten flicka på knappt fyra år redan var livrädd för livet.

Det borde inte få vara så.

Nu är jag alldeles för trasig för att kunna hitta tillbaka till det som skulle varit jag. Jag hittar inte vägen på egen hand. Inte nu när mina blyertspennor trasats sönder. Samlar ihop suddet ifrån bordet. Låter det trilla ned på golvet och trotsa hur gärna jag vill börja med en städning resten av natten. Jag saknar mina konturer av liv.

Jag saknar livet som ni har där ute. Utanför mina rum. Förstår du?

Jag vill att du är uthållig. Låter mig ta den tid som jag behöver och samtidigt veta att du stannar kvar här hos mig. Det är nu som jag behöver dig som allra mest!

Om jag skulle fläta håret i tusen små flätor och vakna som en prinsessa imorgon. Skulle det kännas bättre?

Små flickor vill alltid vara prinsessor. Var det inte så? Ni trodde att jag skulle gå sönder om ni kramade mig och lät därför bli, men att slå i mörker passar bättre. När ingen såg kom monstret och krossade ett liv. Jag vill aldrig minnas syner som små flickor aldrig ska behöva se. Jag vill aldrig minnas rösterna om hot, om våld, om krossat porslin, om blod, om slag, om skrik.. Känna ängslan om att bli övergiven den minsta lilla tryggheten som inte fanns. Jag kände ingen trygghet då. Kan inte känna att jag gjorde det.

Ni trodde kanske att det var bäst att sopa under mattan och lägga locket på. För det är viktigare med kammade mattfransar än ett helvete under den. Men det går inte att krossa en själ som redan är trasig. Jag visste inte om jag ville längre överhuvudtaget. Jag visste inte om jag ville fortsätta leva då när jag flera gånger vaknade upp i sjukhussalar utan att veta varför. Sökte bara efter någon lösning på problemen som ingen vågade lyssna till. När jag väl fanns där, instängd så gav de mig personer som inte alls går att lita på. Tills de fick veta sanningen och först då trodde sig göra rätt, men allt blev fel. Och allt som jag nu försöker att berätta klumpar sig i magen. Vill bli till gråt och skrik, men jag har gråtit färdigt. Jag har skrikit färdigt. För jag måste först våga lita på att du stannar kvar hos mig tills jag är riktigt hel.

Eller tills jag är stadig nog att kunna luta mig på dig.

Jag ville bli liten och osynlig. Små osynliga flickor borde väl få vara ifred.

Jag fick aldrig vara riktigt liten som barn så jag kanske försöker att vara det nu. Istället.

Det handlar inte om att vara smal. Det handlar inte om att bli lycklig. Det handlar inte om att duga. Det handlar inte om att bli älskad. Det handlar inte bara om matångest. Eller ett rop på hjälp.

Det handlar om överlevnad eller allting på samma gång.

Jag skulle vilja skrika åt er att ge mig livskonturer!

Hur ska jag få er att förstå att jag kämpar med näbbar och klor för att orka överleva.

När ropen ekar som om man hade en tunnel inuti sig och bara springer vilse.

JAG SKULLE VILJA SKRIKA ÅT ER ATT GE MIG LIVSKONTURER!

För jag behöver allt stöd som jag kan få.

Etiketter: Att kämpa för livet

Bilder

Känslor

Vakna upp i min verklighet

Våga be om hjälp

Kommentera inlägget

8 kommentarer

juliajensen.se

Jag kommer alltid, alltid att finnas här för dig. Jag har många gånger tänkt samma som dig, att jag vill ta igenom min förlorade barndom nu i efterhand, och det går. Det går att göra tramsiga och oskyldiga saker utan att agera destruktivt. Jag vet att det känns enklare att vara liten och nätt när man känner sig liten i både huvudet och själen, men visst blev det inte bra nu heller? Trots ett allt för magert utseendet blev det inte alls som du tänkt det, inte sant? Nu bytar vi strategi, nu börjar vi ta vara på livet istället. Vi två tillsammans! <3

Svar: <3Just nu är det totalt kaos i tankarna och allting runt omkring, så mitt svar blir lite "vimsigt".. tack gumman! Jag känner att jag har gjort ALLTING för alla andra och för att bli omtyckt eller jag vet inte. Vara till lags. Sedan tycker jag inte alls att jag är för smal eller mager. Tvärtom!! Tyvärr för då vore det så mycket lättare, eller mindre svårt, att våga äta och dricka. Nu är det ett rent helvete, men jag vill inte ge upp.
Jag vill verkligen inte känna såhär varje sekund *tårar*
Nej, det blev inte bättre, men denna ÄCKELKÄNSLA! Jag vet inte hur jag ska bli fri ifrån den.
Ja, vi tar nya tag!
(((KRAMAR)))

Lilla hjärtat

2013-04-07, 12:09:56

http://juliajensen.se/

Sussie

Lilla vännen /gamla vännen ...en dag måste du berätta allt för mig så jag kan förstå. Jag kan läsa mycket mellan raderna men
Det är svårt att smälta. Att mådde så dåligt i tidiga år. Vi lekte och skojade med alla våra djur mm
Ta hand om dig. Jag finns åter igen som förr kompisen i kvarteret.
Kram

Svar: Jag tänkte mycket på dig och du kommer att få ett längre svar, meningen var idag.. men det blev inte som jag tänkt mig riktigt. Tack gulledig <3 Så glad att du finns!
Kramar!

Lilla hjärtat

2013-04-07, 19:34:11

avskyr de som gjort dig illa.
fyyyfan.
söta fina du... ingen skall behöva gå igenom sådan skit.
finns på mail om du någon gång vill prata med en randome tjej som jag. min bardom har inte eller vart glittrig, men ja e verkligen en liten glittrig regnbågstjej nu ist....:)
kram.

Svar: Tack för dina omtänksamma ord. Verkligen!((kramar om dig))

Lilla hjärtat

2013-04-10, 00:59:24

http://sceletorya.blogg.se

e de nån som ger dig hjlp nu? hitta din blogg igår så vet inte riktigt..

Svar: nej inte mer än att jag får mediciner.. har länge bett om att få en psykolog, terapeut eller liknande, bara NÅGON att prata med för jag känner så väl att jag behöver det, men de säger att jag väger alldeles för lite. Sedan säger de att jag ska tala om hur de ska hjälpa mig och det är svårt för mig att svara på när jag inte får något svar om vad de kan erbjuda eller någonting alls. När jag mår så dåligt som jag gör nu är det svårt för mig att själv komma med svaren. Kan inte tänka på det när varje stund är en kamp! Så jag går själv hemma. Känner mig väldigt bortglömd.Kram <3

Lilla hjärtat

2013-04-10, 13:11:37

http://sceletorya.blogg.se

men fyyyyfan. du BEhÖVER ju nån!!!! :(((
vad ja förstår så e din vikt DÖDslåg också, vilket inte du verkar se sj heller? o blir så frustrerad o ledsen nu, vill så himla mkt kunna veta att du får stöd. usch...
massa kram <333

Svar: Jag vill ju ha någon, men hur länge orkan man skrika liksom. Jag är trött nu, på att försöka och försöka utan att nå fram. Ändå vet de mycket väl hur dåligt jag mår.tack <3
Kram!

Lilla hjärtat

2013-04-10, 13:41:39

http://sceletorya.blogg.se

ooo :(((.... </3... kanske din mamma kan pusha??

Svar: Hon har varit med i så många svängar inom vården fram och tillbaka att även hon har tappat tilltron till läkarna, men hon finns och kommer förbi till mig ibland. Idag kom hon med en tidning. Bara det att hon tittar in även om hon inte alltid har tid att stanna. Hon är så guld värd!Träffar nästan bara henne.
Kram <3

Lilla hjärtat

2013-04-10, 14:00:16

http://sceletorya.blogg.se

Får ja undra var du bor?
ooo din mamma verkar fin <3...
förstår det med sjukvården, den e så kass ofta.

Svar: Mitten av Småland :)ja, hon är fin <3
Kram!

Lilla hjärtat

2013-04-10, 14:29:04

http://sceletorya.blogg.se

o synd annars kunde ja komma förbi o prata... trots att ja inte vet vem du e..
bor i vsterås..
men bara att skriva om vad som faller di in till mi så du vet.
<3

Svar: gulligt av dig :)

Lilla hjärtat

2013-04-10, 15:26:39

http://sceletorya.blogg.se