Livet har kommit vilse

 
Vinklar en aning på persiennerna och bländas utav solen. Kniper ihop ögonen, viker ihop min kropp, slår händerna över huvudet och tänker att inte nu. Inte nu! Jag tar mig ifrån en dag till nästa, utan att ha kommit det minsta steget framåt. Längtar efter att känna en smula lättnad. Lite mindre bråk och stök i tankarna och jag kan inte för ett ögonblick förstå varför jag skulle behöva äta. Det går inte alls ihop!
Jag vill ha tygskor och sand mellan tårna. Jag vill ha sommarvarma dagar med "ont i magen skratt" istället för salta tårar. Jag vill komma framåt och inte trampa på samma vidriga ställe dag efter dag. Och jag fryser.
 
Jag har haft mindre huvudvärk en tid nu. Tills den återigen slår emot mig med enorm kraft. Det är som om jag sprängs itu. NEJ, jag måste komma på hur jag ska ta mig vidare! Inser att jag stänger av alla känslorna.
Är det någonting som jag är expert på så är det att stänga av känslorna. Rädd för att minnas för mycket.
 
LIVRÄDD för den dagen då vissa saker kommer tillbaka och spökar. Det är en tidsfråga och egentligen borde det vara skönt ifall de kom nu. Jag mår ändå så dåligt. Kan lika väl ta alla smällar på en gång.
Jag hade så många planer med denna dagen. Skulle ut med kameran och sätta mig vid en sjö. Fortsatt med en målning eller kanske två.. men här är jag fast med huvudvärk och tårar.
Livet har verkligen kommit totalt vilse och jag kan inte låta bli att undra om jag aldrig hittar rätta vägen?






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR