Låt oss springa bort ifrån ensamheten

 
Låt oss springa iväg från ensamheten
så fort att den aldrig kommer att
hinna ifatt oss igen
 
Var det inte så vi sa?
Vi springer bort
bort ifrån ensamheten
men du drog iväg utan mig
visst försöker jag att hasa efter
men såren i mina spruckna fötter
gör resan svår att fullfölja
 
Ge mig ett par vingar 
ropar jag
men du bara forsätter
gallopera över öppna ängar
drar åt dig ett par blommor
i farten och skriker upp mot
himlen i förundran
vem som kan ha planterat
din längtan
 
Ser du inte att avståndet växer?
ropar jag när mina händer är såriga
efter en resa genom rosenbuskarna
men du sjunger för glatta livet
samtidigt som solen glänser i ditt hår
 
Jag faller, ropar jag
Ser du mig inte?
med knutna nävar bankar
jag på den kalla jorden
du springer snabbare än någonsin
 
Kommer du inte ihåg vad vi sa?
viskade jag efter dig
Det var vi emot världen
jag förstår inte hur
jag kunde
bli den
som
alltid
f ö r l o r a d e






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR