Jag vill skriva sönder alla tankarna i natt

 
Ibland skulle jag vilja krympa ned till osynlighet. Tassa in på tå nära inpå, lyssna på andras ord istället för mina, förvillande. Och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig framåt, när tankarna drar mig bakåt. Ibland skulle jag vilja vara bara två istället för flera, det blir lättare då att våga berätta alla hemligheter för varandra. Eller hur?
Det är svårt att berätta hemligheter när alla andra tjuvlyssnar, men jag hittar inget bra gömställe.
Tillbringat dagen med kroppen på en plats och hjärnan på en helt annan, långt ifrån. En stund trodde jag att jag kände lite ro, men var det bara fel.
Försökt förstå att mina känslor är snedvridna. Att räkna revben och nyckelhålsmärken på en madrass är långt ifrån vad verkligheten borde vara. Varför ska det vara så svårt att "leva"?
Jag bryr mig inte om någon vikt eller bristen av den. Det är känslan.. känslan av äckel som tränger in under huden och rösterna ekar i min hjärna om hur ÄCKLIG, äcklig jag är.
...men jag vill VRIDA SKALLEN av rösten för jag duger visst precis som jag är!



juliajensen.se

Ja alla har kommit och jag har svarat på alla också!? Har du inte fått svaren??
Tänker på dig hur mycket som helst !! <3

Svar: ..nej det har inte kommit fram några *tårar*tänker så det gör ont!
Kram <3
Lilla hjärtat

2013-04-29, 23:20:49      http://juliajensen.se/



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR