Aldrig tryggare
trots att revbenen lyste i alla ljus
knäna var som knutar på tunn tunn hud
och handlederna viktes likt
pappershus
var jag aldrig tryggare
trots att lyckan låg i nyckelbenens tunna natur
i ryggkotorna som skar i lakan
och i min alldeles egna hungerstrejks
trånga bur
var jag nog aldrig tryggare
i en falsk värld
