När orden inte räcker till
Ögonen tåras när solen skiner utanför mitt fönster, ännu en lång natt med smärta, kramp och
fruktansvärda tankar om att bara falla isär. Svårt att förstå hur jag tog mig igenom den trots allt.
Ärligt talat så trodde jag aldrig det, men jag vill ändå tro att det kan bli bättre. Någon gång?
Idag är det en sådan dag då jag inte klarar av att sortera orden, tankarna och känslorna. De har blivit
alldeles för ogripbara, halkar omkring i ett rasande tempo och känns farliga att ens försöka stanna till vid
för att klura ut. Varför?
Lyckades kanske få ett par timmars sömn framåt morgonen. Önskar att dagen försvann i en lång sömn.
Det har blivit för mycket nu. Psykiskt vrak och trasas sönder inuti. En kamp!
En del dagar räcker orden helt enkelt inte till. Då blir det tyst..
Försöker att hålla fast vid någonting som kan göra allting värt att stanna kvar vid, men det är svårt när jag
strider med alla dessa tankar. Slåss emot mig själv och aldrig för mig själv. Ensam på arenan.
Jag kämpar! Jag kämpar så!
..men kan det inte vända nu?
Våren väntar och jag vill ut i friheten och andas liv. Det är inte lätt, ska väl inte vara så
Jag är rädd för att det kanske aldrig blir bra.
Så rädd, så rädd.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
