När anorexin vill äta upp mina känslor


Har jag inte kämpat länge nog nu?
Det finns en gräns över vad jag klarar av och dit har jag nått.
 
JAG ORKAR INTE LÄNGRE!
 
Solen skiner utanför mitt fönster och jag borde verkligen gå ut och möta våren, men inte bara det.
Jag borde röra på mig! Ledsen att behöva skriva det, men jag måste få skriva av vad jag känner och
på något sätt sätta ord på känslor och tankar. Jag vet varför jag nu känner det såhär allt mer och
allt starkare. Alla dessa födelsedagskalas får min ångest att stiga tills jag inte kan hantera den.
Jag vet så väl hur jag reagerar och ändå blir det alltid detsamma.
 
ÅNGEST och JAG VILL BARA NED I VIKT!
 
Det är som om anorexin äter upp alla mina tankar och känslor. Gör dem till sina.
När jag väl sitter där så kommer jag ändå inte att äta någonting, men jag tycker verkligen att det är
fruktansvärt jobbigt att vara ibland många andra. Visst jag känner dem, de vet om min anorexi, men ändå..
det är så SVÅRT!
 
 
Jag vill inte känna det såhär, men det är riktigt svårt att orka leva nu.
 






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR