Sand under skorna
Ryggraden viker sig. Är inte så stark som jag borde, som jag önskar, men jag tänker inte ge upp.
Jag tänker inte lägga mig ned och sluta ögonen för alltid.
Bara vila en stund.
Träffat mamma. Satt på gungorna med sand under skorna. Pratade. Blundade.
Om inte havet kan komma till mig så får jag ta mig till en sjö.
En liten familj var där, härligt fnitter och liten tös sprang omkring med lockarna i vinden.
Det var mysigt, fick mig att le.
Jag är rädd för den dagen då mamma inte finns hos mig längre.
Rädd för ensamheten. Rädd för att saknaden ska göra alldeles för ont.
Rädd att inte orka..
Hoppas få lite sömn inatt. Natten till idag så vräkte regnet ned och det mullrade.
Klockan tickade högt i mina tysta rum. Skapar obalans.
