Önskan
Spelar det någon roll hur fort jag springer om allting går åt fel håll?
Spelar det någon roll hur högt jag än skriker, då ekot endast studsar tillbaka på mig själv?
Spelar det någon roll ifall jag så plockat sommarens alla blommor och lagt under min kudde, det
blir till slut ändå för hårt och huvudvärken tränger på.. Spelar det någon roll att önska?
Spelar det någon roll hur många gånger jag än skriver orden "jag önskar", vem tror på drömmar?
Jag vill inte bli en överlevare, jag vill bli någon som lever.
Någon som andas utan att ständigt hålla andan av rädsla för livet och allting där emellan.
För länge sedan sade någon till mig:
"Du vet du, det är många som verkligen lyssnar när du pratar för det är du som ofta är tyst.. som
verkligen har någonting viktigt att säga"
De orden har följt mig igenom många år, fått mig att tänka både en och två gånger.
Nog minns jag hur lärare frågat mig hur jag mår. Hur jag verkligen mår och då har jag blivit så
stum , ja rent av förvånad, över att någon har sett.. mig. Trodde aldrig att någon lade märke till mig.
Tjejen som kröp längs väggarna av rädsla för att märkas, även om det var just
KRAMAR hon behövde så väl. Jag önskar att jag kunde krama om mig själv då, kanske jag skulle
varit lite, lite starkare nu. Inombords?
I bokhyllan ligger den oläst. "Sluta Svälta"
Jag har ännu inte klarat av steget att tala om för mig själv att jag är fin, att jag duger.
Fortfarande springer jag förbi spegelbilden med känslan av att vikten går nedåt.
Jag är fast!
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Känslor Tankar Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder Känslor Tankar Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
