Våga välja rätt stig
Balansera med båda fötterna på en yta som annars inte räcker knappt för en halv tå.
Eller tänk dig att äta ett tusenfemhundraåttioåttakilomargarin på en halv minut och tänk dig den
ångesten, fast jag känner den redan flera timmar innan jag ens tänkt mig äta en grönsak!
Kanske kan du då ana vad jag känner, men jag tänkre inte göra något större försök just nu.
Trött och mår illa, ute öser regnet ned och tanken på att ta mig ned till mamma där äldsta brorssonen
sovit över, känns inte alls lockande längre. Behöver verkligen all vila.
Mamma ringde och frågade om de kunde komma upp, så nu väntar jag på om de kommer i regnet.
Hoppas, hoppas att det blir havet på torsdag också! Jag, mamma, tvillingbror och
de två gullepojkarna.
Min läkare kommer tillbaka ifrån semestern imorgon tror jag och det var evigheter sedan jag
träffade henne nu. Vet inte om jag ska ringa henne nu eller inte. Det blir bara svårare och svårare
ju längre tiden går.. min ångest vrids om och jag känner mig så liten och ynklig.
Så trött på anorexin, så trött på att vara trött. Får allt oftare höra hur mycket jag går ned i vikt och
om jag ska vara ärlig så känns det som om alla krafter rinner ur mig.
JAG VET INTE HUR JAG SKA KUNNA BLI FRI!
Inläggning................................. nej tack.. men jag vill bli FRISK!
Dumma tårar, de får inte komma nu. Inte nu!
Varför ska det vara så svårt att våga välja rätt väg? När jag ser någon äta precis vad den vill, eller äta
ens det minsta, så blir jag sorgsen, inser hur långt därifrån jag är. Ska krypa upp i soffan med lilla
Tintin och invänta mamma och Jay. Kaninmys kan vara bra också.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
