Kamp
Fight! Fight!
Du kan inte förlora, bara falla ihop och resa dig igen. Visst är det så, annars är det ingen mening.
Tom på klara tankar idag, de "gå ned i vikt så mycket som möjligt" skriiiikeer åt mig. Tyst!
JAG ORKAR INTE MER!
Varför måste man kämpa så mycket hela tiden? Hela tiden och tiden utanför springer ifrån mig.
Känner förtvivlan och hopplöshet, älskade mamma som stöttar och finns så mycket hon kan.
När jag tänker tillbaka på allting som hon har fått genomlida på grund av alla sjukhusinläggningar,
desperata samtal om att hämta mig hem och läkarsamtal om Lpt och att nej jag får inte komma hem
när min vikt är livsfarligt låg. Hatar allting! Trött på det, trött på kampen.
Tjejen som jag borde varit målar jag i klara glada färger och suddar ut mitt svartvita
ledsna ansikte. Gömmer mig för omvärlden. För er och för mig själv.
Finns inte.. syns inte.
Solen skiner och jag borde andas frihet. Suga i mig liv.
Neeeeej det måste gå!
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Tankar Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Tankar Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
