Tilliten har fått mig
att våga känna
sorgen
så oändlig och stark
den vrider mig
i smärtor
skräckslagen
fasar jag för att
allt ska upprepas
så jag faller
torterad
i avgrundens
svarta hål
mycket värre
än dödens lättnad
snälla stanna
du måste ha
mycket tålamod
orka vänta ut min
tystnad
läsa orden som stannar
innanför mina
läppar
du får inte ge upp
försvinna bort
ifrån mig
och förakta mina
salta tårar
med mitt hjärta
i dina händer
är jag ett darrande
löv
snälla vänta
tills kriget inom mig
vågar nå sin
försoning
mellan det förbjudna
och skrämmande
snälla stanna kvar
hos mig
