En dag i snön
Äntligen fick jag tag på mina mediciner! Mamma var med mig ute i snön idag. Det var kallt, men vackert.
Härligt med knarr under skorna, pulsa igenom oskottad snö och fantisera lite grann.
Hittade fina pärlor och annat till halsband och armband som jag ska göra. Någonting som jag velat göra
sedan lång tid tillbaka, äntligen blir det så. Äntligen!
Vi pratade lite på väg hem. Berättade lite om hur jag mår innerst inne. Om hur svårt allting verkligen är.
Jag har varit rädd för det en tid nu, att tala om hur svårt jag har det. Vet att hon blir så orolig då, men jag
vet att hon ändå redan är det. orolig för mig.
Skönt att vi bor så nära varandra, mamma och jag. Ett samtal bort och hon kan komma på ett par minuter
om det så behövs. (brukar inte kräva det) ..men ändå skönt.
Med längsta stickade halsduken, stora vita pälsmössan och tumvantar till kände jag mig inpackad, men frusen
Klarade mig utan att trilla omkull i snön, tills jag var hemma.
Slog runt i mitt vardagsrum! Nu är jag väl härlig blå-gul på höften och någon svullnad blev det.
(neej jag tänker inte titta efter hur det ser ut!)
Fortfarande enormt svårt för speglar och allt som ger en glimt av hur
jag ser ut. ÅNGEST!
Anorexin SKRIKER åt mig att jag måste GÅ NED I VIKT!!!
Vem kommer att vinna?
