Andas
Fredag kväll.
Utanför mitt fönster suddas dagen ut och blir till kväll, till natt och jag vet att
imorgon kommer allting att kännas lika tomt igen. Har fastnat i mina egna andetag och det är som om
allting aldrig blir sig likt igen. Jag har tappat bort mig själv.
Vad är meningen?
Om inte jag andas för mig, vill du göra det då? Tills jag är stark nog att stå på egna ben, men rädslan
bor inom mig..
Andas.. andas.. andas.. andas..
andas..
Halsen dras åt och gråten faller igen.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Dikt Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Bilder Dikt Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
